Jag har en liten fundering med detta kring kläder och människors fördommar. När jag flyttade från Göteborg till Stockholm var jag så skör och osäker. Ett minsta lilla påstående om mig kunde få mig under jorden,, Jag var rädd för allt och det enda jag ville var att veta vad jag själv ville. Hur skulle jag kunna veta ”vad jag var” och vart jag ville bo…? Jag mådde så dåligt… När jag hade bott in mig här började röra mig ute på gayklubbar och jag såg aldrig någon tjej där med feminina kläder utan det var bara jag och transorna. TYP. Jag kände mig uttittad och  knappt välkommen. Detta var såklart bara en inbillning. Jag ville inte känna såhär så jag började klä mig mer  neutralt och ibland lite mer åt det maskulina hållet… Bara för att ”pass ain” Detta gjorde att jag vågade ta ännu mindre plats och kände mig bara ful.. Jag sket i detta med att ”såhär ska en flata se ut” och började vara mig själv.. När jag kom in på detta spår började jag också hitta mig själa och intala mig själv om att man inte behöver veta vad man gillar för ”kön” det räcker bara med att bli kär… Och kär blir man i en persson. Jag kommer alltid att vara JAG oavsett vad andra tycker och tänker… 

Detta är verkligen inte jag… Provade syrrans kläder hemma hos henne och Mari för någon månad sedan. Galet snyggt är det men det är inte Jennie 🙂