Det tär på psyket att bara vara inne. Att inte orka göra något annat än att bara ligga i sängen och vänta på att tiden ska gå och att kroppen ska läka. Det är väldigt påfrestande att fråga sin flickvän om hjälp upp så fort man måste gå på toaletten. Jag kan inte resa mig utan hjälp. Det är tungt och som sagt otroligt påfrestande på psyket. Jag älskar att hålla igång och jag älskar att känna mig behövd. Nu gör jag allt annat än det och det gör mig så otroligt deppig. Jag är så oerhört tacksam över min flickvän som finns vid min sida 100%. Hon gör allt för mig, precis allt och jag hade inte kunnat önska mig något annat. Jag älskar henne så mycket. Idag är det min fjärde dag hemma och igår tog vi oss ut för första gången. Arm i arm gick vi och köpte glass. Som jag uppskattade det. Att se människor, få frisk luft och känna solen. Tänk att så lite kan göra så otroligt mycket. Oj oj!

Idag kommer jag vara vara hemma och inne igen, jag måste tänka på att inte ”skynda” på läkningen. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag skulle göra något som orsakar ännu mer skada inne i kroppen. Jag får helt enkelt bara fortsätta med att vänta ut  tiden och hoppas på att jag kan planera in lite roliga saker i veckan. Nu är jag i alla fall såpass pigg att jag kan småjobba lite vid datorn och det känns himla bra. Alltid något <3

Hoppas ni har och har haft en fin helg älskade ni!
Ta hand om er