Inatt klockan 03 vaknade jag av så kraftfulla värkar som vägrade att gå över. Det molade på, släppte och kom igen. Vi ringde förlossningen och dem bad oss komma in. Jag fick återigen sån ångest och rädsla när detta hände. Varför känner jag så? Jag kan verkligen inte förstå… Det är så jobbigt när denna ångest väl kickar in för jag börjar skaka, bli yr, svettig och illamående. På plats 03:45 fick Livia inte följa med in och det gjorde ju inte min rädsla bättre… Men jag blev så väl omhändertagen av all personal. Både barnmorska och läkare undersökte mig. Efter undersökningar och check av bebis så beslöt dem sig för att skicka hem mig. Ingen påverkan på livmodertappen jag var inte heller öppen. Innan jag gick så fick jag en brickanylspruta som ska stoppa upp mina värkar.

Väl hemma kom rädslan igen. Tänk om dessa hemska värkar kommer tillbaka och att jag inte hinner in för att få kejsarsnitt? Jag vet egentligen inte vad jag är mest rädd för. Men ångesten finns där och det gör att jag mår sämre. Nya tag i morgon. Jag har vilat och vilat hela dagen. Det är ju det jag kan göra dessa dagar.

Älsklingen är ändå lite besviken över att vi inte fick stanna kvar och träffa bebis idag.