Alla barn har inte en mamma och en pappa – utgå heller inte från det

Jag blir så ledsen, arg men också så besviken på människor. Året är 2022 och min undran är när människor ska SLUTA utgå ifrån att alla barn har en MAMMA och en PAPPA till sitt /sina barn. Vi lever i ett fruktansvärt heteronormativt samhälle och jag är så trött så så trött på att bara vara tyst när människor frågar efter Leonards pappa / min man.

I morse läste jag en helt vanlig tråd på Facebook där en kvinna med två barn frågade om tips på taxibolag som erbjuder babyskydd. Hon hade aldrig nämnt en så kallad ”pappa” i hennes post. Men trots detta så regnar det in kommentarer som säger ”svårt att hitta taxi med babyskydd, låt pappan ta buss med det lilla barnet”. Jag kunde inte se förbi en så korkad kommentar en gång till… Jag skrev vänligt som svar till hon som kommenterat trådskaparens inlägg. Så här löd min kommentar: ”off topic, men hur vet du att det finns en pappa”.. Sedan blev det bara värre och svaret gjorde mig ännu mer irriterad. Kvinnan svarade mig och så här löd svaret ” Jag utgick ifrån att många inte skulle våga ge sig ut på en resa med en två-åring och en bebis ensam, men det behöver ju inte vara så det, kan ju finnas en pappa.

Så om det inte finns en pappa så reser man ensam? Man kan alltså inte resa två vuxna utan att den ena måste vara pappan.. Ja. Jag tror vi sätter punkt där. Jag blev så oerhört provocerad av svaret.

Jag är så trött på att samhället förväntar sig att jag ska ha en man och att Leonard ska ha en pappa. Snälla ni underbara ”med-föräldrar”. Kan vi bara försöka uppfostra våra barn på det sätt att vi kan prata om olika familjekonstellationer? Jag har inte bara min son att ”skydda” från alla sårande och hatiska kommentarer, utan också ett syskonbarn som växer upp med två samkönade föräldrar.

Jag känner så många familjer som INTE består av en mamma, en pappa och barn. I mitt nätverk har jag familjer på mamma, mamma, pappa och två barn, också pappa, pappa och två barn. Med många fler. Familjen ” pappa pappa döttrar” alltså Johan, John, Miriam och Astrid är ett fantastiskt fint exempel på en familj där man pratar om mycket sådant här. Och gör det hela så enkelt och ”normalt”. Dem normaliserar olika familjekonstellationer och det gör mig så glad. Människor som dessa ger mig hopp om en god framtid.

Jag är så trött på att vara tyst, men ännu tröttsammare är det att ”rätta” folk hela tiden. Men rättar man inte människor så kommer man ingen vart i utvecklingen. Så jag kommer fortsätta att vara (kanske) den bittra kvinnan som märker ord och rättar för det är viktigt. Viktigt främst för min son som ska formas av samhället. Jag vill aldrig att han ska känna sig som en outsider för att han har två mammor. Han ska inte ens behöva reflektera över den tanken. Det är lika normalt som att ha två pappor, en mamma, eller två mammor.

Ber om ursäkt i efterhand för ett kanske bittert inlägg, men jag behövde lätta helt enkelt. Nu gjorde jag som en annan samkönad bonusmamma brukar säga till mig när jag stör mig på det ”blogga om det då”.

Underbara ”pappa pappa dotter” följ på instagram här (klick)