Hej underbara!

Förra månaden fyllde min blogg hela 14 år (!!). Jag kan inte förstå att jag bloggat dagligen i hela 14 år. Finns det någon där ute som hängt med mig sedan dess? Jag skulle så gärna vilja veta. När började ni läsa bloggen? Om ni vill svara så är ni anonyma 🙂

När jag började blogga år 2008 bodde jag i en liten etta i staden Kungälv utanför Göteborg tillsammans med min sambo Marcus och våra tre katter. Jag gick andra året på frisörgymnaset i Göteborg och stortrivdes. Jag var på helt rätt plats i livet kände jag då. Jag hade en otroligt fin gymnasietid med mycket vänner, stor trygghet av både sambo och svärföräldrar (ja trygghet har alltid varit SÅ viktigt för mig). Jag var otroligt självgående och hade min egna ekonomi trots att jag bara var 17 år gammal. På denna tid fick jag enbart studeibidrag och ett annat bidrag som gavs till gymnasieelever som valde att studera på annan ort. Men efter bara ett år med bloggen började jag även tjäna några slantar på blogg-samarbeten.

Tänk om jag visste DÅ hur livet skulle se ut 14 år senare… oj, oj, oj. Hade någon sagt till mig att ”om 14 år bor du i Stockholm med din flickvän, ettåriga son och er katt” så hade jag inte trott människan. Att jag dessutom fortfarande bloggar och lever på det hade jag trott ännu mindre på.

Såhär i efterhand kan jag med handen på hjärtat säga att jag är OERHÖRT stolt över min resa. Jag har testat att bo i olika städer, jag har bott utomands, rest runt jordens alla hörn och kämpat mig uppåt karriärsmässigt. Jag lovar faktiskt säga att jag varit på botten karriärsmässigt och att jag vänt det så snabbt är helt fantastiskt.

För 11 år sedan arbetade jag som fältsäljare för ett stort svenskt företag. Jag kanckade bokstavlit talat dörr för att sälja tjänster. Jag fick avhyvlingar efter avhyvlingar. Men jag fortsatte. Jag gick till jobbet varje dag med gott humör, men på kvällarna bröt jag ihop.  Efter det bytte jag upp mig till ett bättre jobb och så fortsatte det. Det fortsatte till min senaste anställning som jag vill säga var den värsta jag haft. Jag har inte varit anställd på tre år och tanken på den arbetsplatsen ger mig rysningar av obehag. Ingen ska behöva ha det så som jag hade det. Där och då, hösten 2019 bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på det jag brinner för. Sedan jag tog det klivet har jag bara klättrat uppåt, stadigt och snabbt. Jag är stolt. Utan all dessa (förlåt) hemska arbeten, tror jag faktiskt INTE att jag hade varit där jag är idag. Givetvis har jag mellan dessa arbeten haft helt underbara jobb. Shoutout till Mildh Press bland annat som jag älskade.
Jag tror att man behöver en push i gumpen för att faktiskt sträva efter något bättre om man inye stortrivs. Med det sagt så vill jag säga, nöj dig inte med något halvdant, det finns alltid något bättre för dig. Något som ger mer. Inte bara på kontot utan också själsligt.

Tack för att ni följer mig och att ni alltid har stöttat och trott på mig.

Såhär såg bloggens första inlägg ut i december månad, år 2008
(tyvärr har de första åren inte hängt med mig hit till denna plattform)