Min graviditet vecka 34

Idag har jag och bebisen gått in i den 35:e veckan. Helt plötsligt går tiden oerhört fort igen.. Men smärtan, ja vad ska jag säga. Den är tärande på mig. Ni som inte upplever extrem smärta i gallan under graviditeten avundas jag. Halsbrännan, benkrampen, hjärtklappningen och tröttheten är kvar. Jag har även oerhört svårt att ta mig upp från både stolen, sängen och soffan. Men jag börjar hitta tekniken…

Under vecka 34 har bebisen mätt 44 centimeter och vägt omkring 2.5 kilo (men, inte vår bebis, förklarar längre ner i inlägget). Vecka 34 och grönsaksjämförelsen har varit Cantaloupe (var tvungen att googla hehe)

Vi började veckan med ett tillväxtultraljud som varit inplanerat ett tag. Min barnmorska tycker nämligen att magen mäter lite större än snittet (exakt samma när jag bar Leonard) så hon ville kika på bebis storlek. Under ultraljudet såg vi absolut ingenting, man såg bara närbilder av hjärna, lår och andra kroppsdelar. Men i min värld kunde det ha varit vad som helst. Vi kunde inte se bebis i helbild, inte heller hens ansikte då den låg och tittade mot min rygg. Vi bad läkaren att kika på kön och hon försökte i 15 min. Det gick inte. Jag fick skaka magen försiktigt, vända på mig och lägga mig igen. Men inget kön syntes till över huvud taget. Vi vet alltså inte könet på bebis till 100% även fast jag har mina aningar. ALLT var toppen med bebis, tack och lov. Bebis vägde 2486 gram vilket är nästan ett halvt kilo mer än snittet vid denna vecka. Inte så konstigt att det är tight där inne och att magen är lite större än medel. Läkaren såg även mina stora ärr i magen och det är ju inte så konstigt att det smärtar där inne. Jag är bara så glad över att allt är bra med lillen där inne.

Jag måste ju säga att det känns märkligt att jag inte får ett tidigarelagt datum för kejsarsnitt. Det är över en månad kvar och jag tror verkligen inte att jag håller hen där inne så länge. Under påskafton fick jag såna extrema värkar när vi var på Karlaplan och dem höll i sig resten av dagen. Magen krampade och sammandragningarna var oerhört jobbiga. Sedan denna händelse har har jag BARA varit lugn, försiktigt och gått sakta, sakta fram dit jag ska.

Nu kör vi vecka 35 heja, heja!

Läs mer: Min graviditet vecka 33