Vilket jäkla dunderjobb vi mammor gör. Vår stora son befinner sig i en trots. vilken i ordningen vet jag inte. Men jag skulle gissa på den omtalade treårstrotsen. Att vara hemma med två ensam är inget jag är van vid och det kräver en massa tålamod. Vad prioriterar man mest de mest kaotiska timmarna när jag är ensam med två? Leonard vill alltid och behöver min fulla uppmärksamhet hela tiden om inte minst när jag ammar. Det spelar ingen roll hur mycket och hur pedagogiskt jag försöker förklarar för honom att bebis måste ha mat så slutar han inte att dra i mig. Jag försöker hålla lugnet och försöker att inte bli arg. Men jag kokar. Jag blir så stressad över att inte finnas för båda samtidigt. Vad gör man? Ska jag lägga ner en hungrig bebis och hjälpa min treåring? eller ska jag fortsätta amma och låta han kasta sig och skrika på golvet? Hur jag än gör så får jag så oerhört dåligt samvete. En stor eloge till alla mammor och inte minst flerbarnsmammor där ute. Fan vad grymma ni är. Jag gör så gott jag bara kan och med tiden kommer allt bli lättare, för det vill jag tro. Jag njuter och kämpar på samma gång. Jag är trots jobbiga timmar världens lyckligaste och mest tacksamma mamma.

Med det sagt så ska jag och (vår än så länge namnlöse) bebis gå och hämta storebror på förskolan 🙂 I morgon blir han hela tre veckor gammal och man ser tydligt att han har vuxit. Kan man få pausa en sund?

från gårdagens besök på BVC, allt gick så bra. Bebis har ökat 400 gram i vikt på en vecka så det känns skönt 🙂

 När lillen sover så passar jag på att fylla i denna fina bok.

 Jag kan även passa på att blogga när han sover 🙂

   Jag vill äta upp  små korta promenader har det blivit  mjölkfull liten älskling