Hej på er!
Idag rensade jag ut bebis kläder, första rensningen av hans kläder någonsin. Jag sorterade bort de minsta storlekarna som 50 och 56. Det var så sorgligt och jag ljuger om jag säger att jag inte blev känslosam. Det kom både en och två tårar. Jag vet ju med största sannolikhet om att detta är vår sista bebis, men jag kan inte låta bli att spara några plagg. Några för att minnas i alla fall. Hade jag själv fått bestämma så hade jag önskat en bebis till. Men min kropp håller nog inte för det och Livia känner sig mer än nöjd just nu. Jag njuter så mycket jag bara kan just NU (på tal om att leva i nuet och gårdagens blogginlägg…) Trots detta kan jag ändå inte sluta tänka på att min bebis snart kommer bli stor.

Det skiljer exakt 3 månader mellan dessa bilder här nedan. I min värld känns det som max två veckor. Det är helt galet hur snabbt livet med två små barn går. Hur är det ens möjligt? På de två första bilderna satt kläderna liksom löst och var långa. på bilderna under är samma klädes set för litet. Det är sorgligt! Jag känner ju allt lite starkare också med tanke på att jag är en högkänslig person med separationsångest. Alla separationer är jobbiga, relationer, platser, ting och tid. Men men, allt har sin tid.

Nu nattar Livia Leonard, Bernard sover en stund och jag ska krypa ner i soffan och kika på det nya säsongen av ”vem bor här” jag tycker det är så himla bra. Jag gissar dock alltid fel.

Min lilla lilla korv i slutet av maj tänk att han var såhär liten.. Så näpen och så skör.

swooosch sa det. Om 3 månader är han nästan 7 månader (!!)

Ta hand om er. stor kram