Eller egentligen är det inte jag som ska be om ursäkt för mina känslor. Men just nu känns allt bara svart, meningslöst och jag har svårt att andas. Den människan jag trodde jag kunde lita på mest har sårat mig så mycket som ingen annan ens varit i närheten av under mina 24 år. Vad det handlar om tänker jag absolut inte gå in på. Men med två sömnlösa nätter, med gråt oro och panikångest vill jag mest bara skriva hur jag känner… Jag kommer tillbaka snart. Måste bara börja fungera, leva och bli människa igen. Allt jag lovat mig själv bryter jag. Jag sviker mig själv. Jag vet bara inte vad jag ska göra. Kan inte allt bara bli som vanligt igen..? snälla…
Ta hand om varandra, visa människor (som verkligen betyder något för er) kärlek. Man kan aldrig ge någon annan människa för mycket kärlek och kom ihåg, sanningen kommer alltid ifatt. Man vinner INGET på att ljuga. Absolut ingenting. Jag vet redan allt, vare sig det är sagt eller inte. Jag måste lära mig att leva med detta..
Peace,…