Jag är en otroligt känslig person och jag vet att många av er redan vet detta. Jag är såpass känslig att jag överanalysrerar precis allt..I perioder är jag mer känslig och skör än andra perioder. Men just nu skulle jag säga att jag en känslomänniska+++  Dock har det blivit bättre sedan jag lärde mig att acceptera min känsliga sida. Att vara känslig och osäker är inte samma sak, men det är många som tror det. Jag är inte osäker, jag tror på mig själv, jag älskar mig själv och känner mig trygg i mig själv. Men det har inte alltid varit så… Långtifrån. För bara några år sedan var jag väldigt osäker på mig själv i kombination med överkänslighet.. Jag mådde inte bra och detta gjorde att jag höll på med saker som gjorde att jag mådde ännu sämre på sikt. Ett destruktivt beteende helt enkelt. Jag vågade inte bryta dåliga mönster, jag vågade inte säga ifrån och jag vågade inte lyssna på mig själv. Jag tryckte bort den riktiga ”Emma Jennie” och formades av alla andra.
Idag är jag en helt annan människa. Jag är JAG och jag gör det jag älskar och drivs utav. Livet är det bästa som hänt och jag uppskattar det lilla i livet. Jag har accepterat att jag är känslig och lärt mig att hantera det. Jag har stängt ute de människor som inte förtjänar att ha mig i deras liv och jag har börjat sätta värde på mig själv. Jag tycker snarare att min känsliga sida är en fin egenskap och att det inte finns någon som jag. Jag är så kärleksfull, varm och låter mina nära få veta hur bra dem är och hur mycket dem betyder för mig. Varför ska jag hålla tillbaka mina känslor? Finner verkligen ingen anledning till det. Jag mår så bra idag och jag älskar att jag är så känslig. Det tog några år och timmar av kbt och jag är så tacksam att jag tog tag i detta. Ibland kan jag verkligen önska att jag kände att saker och ting bara ”rann av mig” att jag kunde rycka på axlarna och sätta punkt. Men detta är inte jag. Jag är jag och jag är en känslomänniska. Jag känner allt lite extra och lite mer än alla andra. Vad är din superkraft?