Det blir mycket fokus på barn och min graviditet just nu, men det beror (som ni säkert förstår) att jag inte har utrymme för att göra annat än att vila, äta, sova och vänta. Vänta på att han ska komma. Jag har ett datum för planerat kejsarsnitt, men jag tror aldrig att han kommer komma på den dagen. Jag tror helt klart att han kommer vilja titta ut innan. Dessa dagar har jag verkligen gått från sängen till toan och av minsta lilla fysiska ansträngning har jag känt mig genomsvettig, andfådd och nästan svimfärdig. Jag hade ingen aning om att slutet av graviditeten skulle vara såhär tuff. Jag vill verkligen inte klaga, snarare berätta om hur jag upplever det. Helt utan filter. Sedan är det fantastiskt att jag bakar en bebis i magen, jag kan liksom inte ta in det än… Att man inte är sjukare trots allt.

Igår hade som jag skrev en lugn dag med en kort promenad och serie-tittande. När klockan började närma sig 21 så sköljde det som en kall dusch över mig. Jag hade nämligen inte känt bebisens rörelse på hela dagen. Detta gjorde mig så rädd. Jag och älskling tog till alla knep som behövdes för att väcka bebis, men ingenting lyckades. Jag har fått höra att iskallt vatten ska vara bra, även glass, prassel vid magen och vila på vänster sida. Men ingenting fungerade. Vid 23 ringde vi förlossningen och dem bad oss att komma in omedelbart. Jag blev så rädd och fick återigen sådan ångest och hjärtklappning. Jag fick vänta en stund innan jag fick hjälp. Sedan kom en sköterska för att ta min temp och blodtryck. Jag ville ju bara veta att allt var bra. Jag fick vänta en till stund på en barnmorska. Hon kopplade upp mig till en massa maskiner och en hjärtljudsapparat som skulle tracka bebisens hjärtljud. Så snart jag hörde hans hjärta blev jag lite lugnare. Men frågan återstod, varför känner jag honom inte? Hon lämnade mig ensam i 30 minuter för att låta mig vila medans hon höll koll på hjärtljuden utifrån. Jag kände sån oro. Hon kommer tillbaka och ber mig vänta på att en läkare ska komma in. Läkaren kom och bad mig lägga mig ner igen för att göra ett ultraljud. Ganska snabbt kunde hon konstatera att allt var bra. Vår bebis är frisk. Här kunde min andning gå tillbaka till normalt och jag kunde äntligen slappna av. Hon kunde inte förklara varför han har varit så lugn, men ibland kan det vara så sa hon. Strax innan 02 var vi hemma och då väntade sängen. Vi var så trötta efter all oro.

Mitt set kommer från Understatement Underwear