Hej älskade ni! I övermorgon är vi hemma. Det är ju helt galet vad denna resa gått snabbt. Jag som tyckte att vi skulle vara borta så länge… Men så är det alltid. Leonard har blivit så uppvaktad här hela resan. Den hjälpen vi fått av alla har varit guld värd. Utan Livias mamma, pappa och hennes mostrar hade inte denna resa varit möjlig. Så tacksam för dem. Om det inte var nog med all hjälp så arrangerade dem en fantastiskt fin ”pre birthday” för Leonard hemma hos Livias ena moster. Christina hade bakat en Musse Pigg tårta, brownies och en massa tilltugg. Så fantastiskt fint av henne. Vi var så många på Leonards kalas och jag blev så rörd av alla som tog sig tiden att komma <3 Älskar min nya Fortaleza-familj och jag är så glad över att jag och Leonard är en av dem. Tusen tusen tack för alla fina gåvor både jag, Leonard och Livia fått av alla. Så här såg Leonards fantastiska 1-årskalas ut. Livias moster Christina hade ordnat fin Musse Pigg- kostym till Leonard Min svärmor och svärfar Min stora lilla älskling. Tänk att du snart är 1 år Nästan hela gänget samlet från 1-årskalaset Livias kusin och hennes man Titta så fin tårta <3 Lika god som fin<3 Christina och Leonard

Små små gulliga, pastilliga caféer är så mycket jag. Därför kunde jag inte motstå att ta mig en kaffe på detta söta ställe. Allt var så perfekt här inne. Till och med Baristorna hade matchande set på sig. Givetvis i caféets egna färger. Vi hittade detta fik av en slump inne i RIO Mar och efter några timmars shopping satt det ”mitt i prick” med en kaffe. Påväg ut och till vår taxi snubblade vi över ett skyltfönster fullt med (levande) katter och hundar!? Jag blev så förvirrad och chockad. Vi hade alltså hamnat vid ingången till en djurbutik och tydligen så säljer man katter, hundar och många andra djur på detta sätt här. Vi gick in och pratade (läs Livia) med butikens personal. Dem var kunniga, gulliga och väldigt vänliga. Men är det verkligen okej att ha djur i skyltfönster såhär? Nej, det tycker jag absolut inte. Vi fick mysa och gosa med en katt. Helst av allt så ville jag bara ta med mig denna 8 veckor gamla Perser hem. Men det gick tyvärr inte… Jag blev så kär i dessa katter

Vi verkligen maxar alla dagar här i Fortaleza. Jag är ju en sådan person som har enormt med energi. Jag avskyr att sova och om ännu mer att bara dega inomhus. Jag vill upptäcka, uppleva och umgås. Livia är likadan så där behöver vi inte alls kompromissa. Det är ju heller inte svårt att vakna tidigt på morgonen när man haren hoppande duracell-kanin i sängen intill. Mysigaste uppvaknandet jag vet. Leonard har en sådan energi på morgonen och det brukar alltid smitta av sig. Efter första koppen kaffe är jag också igång. Igår startade vi dagen (som nästan alla andra) på stranden. Vi badade, myste under palmerna och beställde in en massa gott. Mina favoriter är ostbollarna samt makaxera. Det är så himla mysigt med alla strand-restauranger och alla försäljare som traskar runt. Vi har köpt typiska turist-grejer som armband, örhängen, solhattar med mera. Det hör till tycker jag! Efter dusch och fix i lägenheten åkte vi iväg på ännu en marknad. Denna var minst lika stor som den förra vi var på. Även denna var inomhus och jag hittade så mycket. Alla ”små shoppar” låg i en egen liten låda. Dem hade så mycket och allt var i ordning här. Efter marknaden blev det en promenad på Biera mar. Vi kikade på solnedgången och sedan gick vi vidare för middag. Åh vad jag älskar denna resa! I morgon ska vi checka ut från lägenheten vi hyr. Vi ska nämligen flytta in hos Livias ena moster de sista dagarna som vi har kvar här i Fortaleza. Ta hand om er. Kram Så här har vi gått runt sedan vi kom hit hahah. Bilstol sittandes i vagnen. Givetvis har vi det bara såhär när vi går från bilen. Eftersom många låter sina små bebisar sitta utan bilstol i bilen så har det blivit en del blickar…

Igår tog vi en Uber till ett superfint område som jag verkligen sett fram emot att strosa i. Min svärmor beskriver detta område som ”Fortalezas” egna Östermalm. Här finns många fina butiker, restauranger och stråk. Vi åkte dit efter frukosten i går morse och först ut blev en enorm barnbutik. Här köpte vi saker till Leonard och hans kommande kusin som kan titta ut (kanske) när som helst. Jag kan inte låta bli att handla bebis-grejer! Efter shoppingen här blev vi akuthungriga så då blev det en tidig lunch på en fantastiskt mysig fransk bistro i området. Jag tog en oxfilépasta vilket var ett fantastiskt val. Gud så gott. Vi strosade vidare till en juvelbutik där jag inte kunde slitas ifrån. Här fanns de mest fantastiska smyckena jag någonsin sett. Jag fick välja ut ett smycke i present av Livia. Jag fyller ju år om en vecka lite drygt! Vi var så trötta av värmen och all shopping så efter ett par timmar tog vi en taxi till Livias moster där det blev lite vila innan vi tog en taxi till Beira Mar för middag. Innan vi satte oss på restaurangen blev det en promenad längst med havet för att se solnedgången. Vackraste jag vet! Jag beställde en liten latte och det var exakt det jag fick hehe Leonard var med och shoppade smycken Solnedgången Charpirinia med cocos

Herregud! Nu har jag varit på fotboll här i Fortaleza, och JA det var precis så som Livia beskrivit det. Helt hysteriskt, galet och en sådan stämning. Jag älskade det. Eller ja, tills det att strömmen gjorde sitt och att allt, precis allt blev kolsvart i hela arenan och allt runt omkring. Jag fick som ni säkert kan förstå panik. Det var hela 28.4000 människor i arenan och alla ville ut samtidigt. Det börjades bråka och kastas stolar och jag blev så obekväm. Jag avskyr mörker och speciell när man ska trängas med en massa människor och hitta ut. Det var traumatiskt. De sista minutrarna av matchen ställdes därför in. Men fram tills detta så hade vi så roligt! Jag tyckte det var en fantastisk upplevelse att se nationalsporten utövas här i Brasilien. Jag gick tillsammans med Livia, hennes pappa och Livias morbror. Vi alla hade matchtröjor på oss och för mig var det första gången som jag bar en sådan tröja (haha). Men när temperaturen steg så var jag tvungen att ta av dem. Svetten rann av oss alla. Som ni kanske sett har jag inte burit smink sedan vi kom hit, det har inte varit någon som helst idé. Hur skönt som helst faktiskt. Idag ska vi ut och strosa i ett helt fantastiskt område som jag älskar. Vi ska kika i lite butiker och äta lunch. Det ser jag fram emot. När vi stod här uppe utanför arenan förstod jag hur stor staden är. Man blev liksom påmind när man såg ”skylinen” Livia var så taggad <3 Matchen var igång När strömmen gick tog alla fram sina ficklampor på telefonen

Vilken gårdag. Både jag, Leonard och Livia har varit så risiga i kistan de senaste dagarna. Är det inte alltid så? Att någon eller några i rese-sällskapet alltid råkar ut för magstrul. Denna preppade jag med en massa bra piller, men denna gång hjälpte det inte. Vi har inte ätit något dåligt eller så utan det är enbart andra bakterier som våra magar reagerar på. Men nog om det! Senare idag ska vi på fotboll. Trodde aldrig att jag skulle vilja gå på en match här i Brasilien, men jag känner mig peppad faktiskt. Tydligen ska det vara så stort med fotboll här och jag vill ju uppleva den stämningen. De senaste dagarna har varit så lugna och härliga. Vi har hamnat mer i ett semester-mode nu och det gillar jag. Älskar att ligga i hängmattan hos Livias moster, Leonard älskar den med. Hade vi haft ännu mer bagage med oss hade jag definitivt köpt med en hem. Många av hängmattorna är så fina. Riktigt vackra. Innan jag ska sluta mina blå för natten vill jag visa några bilder från de senaste dagarna. På tal om hängmatta. Här ligger vi alla treSå gosigt Som jag älskar att strosa runt i ”nya” länders matbutiker. Avokadon här är enorm Leonard älskar sina gamml-mostrari förrgår var vi på en SÅDAN MYSIG restaurang. Tyvärr var servicen under all kritik. Vi fick vänta 40 minuter på att ens få in vår cola… Men Leonard var gladOch maten var god Dem sålde så mycket gulliga bakverk på restaurengenJag och Leonard myste vid poolområdet i går morseFrån gårdagens eftermiddags-shoppingrunda i Rio MarIfrån skrivandets stund. Älskar vår lägenhet här i Fortaleza.

Tidigare i veckan besökte vi Fortalezas mest kända marknad ”Mercado Central”. Jag har hört hur stor denna marknad ska vara, men helt ärligt hade jag aldrig kunnat föreställa mig att den skulle vara så här stor. Vi kom dit vid öppning, strax efter 11 och vid 15-tiden hade vi bara gått över två tredjedelar av marknaden. Här fanns ALLT. Alltså verkligen allt du kan tänka dig. Barnkläder, inredning smycken, resväskor, hantverk, mat och en massa mer saker. Jag fick berättat för mig att 95% av alla besökare på marknaden är locals vilket är roligt. Jag tycker det är himla kul att känna mig så ”local” som möjligt när jag är utomlands. Jag vill komma nära deras sätt att leva om ni förstår vad jag menar. Jag och Leonard, men främst han fick SÅ mycket uppmärksamhet. Vi hörde hela tiden ”wow vilka ögon”, ”Kolla bebisens ögon” osv. Leonard älskar uppmärksamhet och är otroligt social så det är bara roligt när folk kommer fram. Så länge dem inte flyger på honom så accepterar han det hehe. Finns inget mysigare än att strosa på lokala marknader såhär. Man lär känna en stad så mycket tycker jag. Jag uppskattar verkligen att Livia har sin släkt här och att dem tar oss till just såna här ställen och andra små pärlor. Jag hade ju aldrig hittat så många vackra platser som en lost turist. Nu ska vi iväg och ta oss ett morgondopp i havet, sedan ska vi iväg på lunch med hela Livias släkt. De är så många och det är så roligt att jag har fått träffa dem (nästan) alla. Ni ser ju hur enormt det är Leonard fick hjälp av en gammal man att prova ut rätt hatt-storlek Så fint Mycket fina hantverk

Livet på en pinne, eller vad är det man säger? De senaste dagarna har jag verkligen försökt att stanna upp och ta tillvara på varenda litet ögonblick. Jag älskar att vara här. Som jag har skrivit innan så har vi lånat ett hus i den lilla staden Caponga söder om Fortaleza. Jag hade helst velat stanna här ett par dagar till då denna plats är definitionen av paradis. Huset är så stort och gården likaså. Leonard älskar att bada i poolen i sin nya stol och det är så häftigt att se honom i den. Han har blivit så stor. I gårkväll lämnade vi huset och är åter tillbaka i Fortaleza. Verkligen inte så pjåkigt det heller. Speciellt inte med tanke på hur vi bor. Så bekvämt här, speciellt om man åker med barn. Att resa med småbarn kräver en viss standard så är det bara. I framtiden kommer jag aldrig att tumma på standarden när vi väljer hotell, för i slutändan vinner vi alla på att välja ett mer komfortabelt hotell. Hur mår ni? Jag hörde att det har varit 13 grader och spöregn hemma i Stockholm. Hoppas sommaren kommer tillbaka. Känns inte så roligt att komma hem till höst i juli. Dock ska vi inte åka hem än. Vi har mer än en vecka kvar här och det känns underbart <3 Det lilla centrumet i Caponga En gatukatt tar skydd från solen inne i en klädbutik Vi köpte ännu en badstol till Leonard .. Han älskar den. Här badar vi i husets pool Kvällarna här <3 Intill huset finns utekök på gården och denna vackra plats Gårdagens morgonpromenad till stranden önskar jag kunde ta hand om och rädda dessa hundar Barracas intill stranden

Igår morse hämtade vår guide oss i huset här i Caponga för en förmiddags aktivitet. Guiden hämtade oss i en så kallad ”strandloppa” jag har åkt denna fordon en gång tidigare och det var i Dubai Då blev jag hemskt åksjuk då loppan flög över sanddynorna. Denna guide tog det betydligt lugnare med oss vilket jag uppskattade. Vi stannade vid en massa olika sevärda platser längst med vägen. Först ut var en strand med ”bräckt vatten” här uppmanades vi att bada. Det sägs nämligen att man blir fem år yngre efter ett dopp här. Vi får väl som om vi märker någon skillnad haha. Vi åkte vidare till den högsta punkten i Caponga, här var utsikten fantastisk. Gudien körde oss upp så långt han kunde, men resten av biten fick vi traska. Att gå i denna värmen i sand var inte det lättaste, men målet var helt klart värt det hela. Wow. Vi åkte vidare till ett liten liten bondgård eller rättare sagt ett mini-samhälle med en liten butik, kyrka och en massa djur. Här möttes vi av en supergullig familj som bodde på gården, en 11-årig pojke, hans mamma och pappa. De hade en Åsna som husdjur och jag kunde inte låta bli att gosa med dem. Vackra djur! Människor bor så annorlunda här, men dock så vackert. Det var en sådan härlig och kärleksfull känsla i den lilla byn. Jag ville gärna stanna, men guiden var tvungen att ta oss vidare. Alla platser vi besökte var helt ljuvliga. Första stoppet här tog vi båten tillsammans med loppan på en flotte Det magiska badet <3 sådan vacker natur Den högsta punkten i Caponga I den vackra lilla byn