Ja som flata lever man i en minoritet i dagens samhälle och det gör att allt blir svårare än om man hade varit hetero… Människor tar för givet att jag gillar män. Jag får ”komma ut” flera gånger i veckan då jag träffar nya människor osv…  Det svåraste med att vara just lesbisk tycker jag är att bli accepterad, hitta en BRA partner ( ja utbudet är ju begränsat om man ska stanna kvar i Sverige, haha 😉 ) och det är ju inget annat än sanning. Sen när man väl har hittat en bra tjej som man vill leva med kanske man vill skaffa familj (för mig är det en självklarhet) och det är ju inte gjort över en natt direkt… Ibland kan jag gråta, skria och vara väldigt irriterad över att jag ska vara just lesbisk. Men samtidigt är jag så stolt över att jag hittat mig själv, accepterat mig för mig själv och blivit komipis med min tankar. Det är okej. Jag försöker se saker possitivt och jag älskar ju tjejer, det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag hoppas dock att det kommer bli enklare för oss flator i framtiden för just nu tycker jag inte att det är så jäkla enkelt alla gånger…