I övermorgon är det exat att år sedan jag och F åkte till Chile..  Jag minns hur nervös jag var över megaresan på hela 36 timmar. Att göra en sån jätteresa när man bara har flygit i 2,5 timmar tidigare var helt kart ganska krävande haha. Hur som helst så saknar jag chile, jag vill tillbaka, jag önskar att allt kunde vara som vanligt och att jag och F kunde åka igen. Iår, helst nu. Allt ät bara så jäkla luddigt nu och det är så mycket som jag inte kan förstå…

Tänkte jag skulle lägga upp några favoritbilder från Chile-resan förra året, bara för att jag saknar och längtar. Jag längtar så efter F´s alla goa skäktingar och alla fina band man knöt under månaden jag var där åhh…

När vi kom fram:
”Vi är framme!!! Kunde knappt tro mina ögon när vi landade, fick bryta rätt alla ben i kroppen för att kunna ställa mig upp, haha! Nästa gång blir det definitivt första klass…Resan från New York och chile tog nästan 11 timmar och då reste v iunder natten (vår tid) allt har blivit så fel med klockan och jag har ingen koll på vad den är haha… Klockan 04:45 käkade jag middag, det kändes lite knäppt.. Jag är så stolt över mig själv att jag klarade denna resa. Jag satt själv bredvid okända männiksor i 11 timmars flygresa, det är mycket för en som har panikångets för höjden och det trånga utrymet. Försökte sova men det gick inte… Undrhöll mig med film efter film, samt hela deras musikbibliotek och mat då såklart  😀 
De krånglade till allt i New York så jag och Francie fick inte sitta bredvid varandra, fråga mig inte varför!! Känner att jag inte skriver något sammhängande just nu, men jag har inte sovit på över 30 timmar så jag tror ni förstår. 
Det coolaste under resans gång hittils: Att se ett glödande new yok mitt i natten! SHIT vad coolt det var att lyfta från den staden mitt i natten. Nu ska vi äta välkomsmiddag här i Vina del mar med Franciscas familj   ”          

vårt hem  

på nyårsafton i Valparaiso         

i Sntiago 

HorconVina del mar                

Sista blogginlägget i Chile lät såhär… Åh minnen..

”Nu är väskorna packade och jag är redo att lämna detta land. Det smärtar och det känns jättesorgligt. Jag vill inte. Inte än… Jag vill så gärna vara kvar. Här finns inga som helst krav och dagarna fylls av enbart massa nöjen. Vill ha det så föralltid. 
Jag har lärt mig så otroligt mycket under denna månad a varit här, inte minst spanska!! Jag har lärt mig att uppskatta det man har, jag har träffat mycket olika människor och hört deras historier, jag har fått uppleva saker jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Jag är himla tacksam över detta och min resa till chile kommer alltid vara en av mina största livserfarenheter! Tack Chile och tack Sydamerika. Vi ses… ”