Jag har ju varit så ”deppig” och trött på denna graviditet och det har verkligen lyst igenom här i bloggen. Det är tufft just nu, men det måste det också få vara eftersom det är så jag känner. Givetvis är jag så överlycklig för situationen jag befinner mig i. Jag är gravid och väntar ett barn, jag ska bli mamma. Detta är inget jag har tagit för givet då jag gjorde en ganska omfattande operation i min livmoder förra våren. Jag fick höra att mina chanser att bli gravid var små och om jag skulle bli gravid var risken för missfall stor. Ägget skulle ha svårt att fästa osv. Men nu sitter jag här höggravid med mitt barn. Nyp mig i armen vad lycklig jag är för det.

Jag har haft en ganska tuff graviditet i perioder. I början var det hemskt med sjukdomskänslan, magkrämporna, illamående och huvudvärken. Men det är ju trots allt vanliga symptom och något jag tog mig igenom. Sedan kom mellanperioden som jag vill kalla det. Under denna period mådde jag BRA. Här var jag också som mest aktiv under min graviditet. Vi var på mycket utflykter, vi reste en del och höll igång varje dag. Men redan här hade jag dock fått den statiska smärtan i mitt livmoder-ärr som har följt med sedan dess. Denna smärta skulle jag säga är den värsta med graviditeten, något många inte kan relatera till.

Igår var vi hos barnmorskan för sista besöket. Det var hemskt. Jag han bara komma till väntrummet så fick jag som kalla kårar, yrsel, illamånde och dimsyn. Jag trodde att jag skulle svimma och ramla ihop. Denna känsla gav sig inte utan det blev bara värre. Jag tappade uppfattningen, hörde inget och såg inget. Jag fick lägga mig på en brits med en sån där mysig spy-påse och bara andas. Det höll i sig och det var svårt för min BM att göra alla kontroller. Jag vet inte vad som hände faktiskt. Där och då kände jag mig inte orolig för något. Kan det bero på mitt låga blodtryck?

Igår installerade min älskling kameran som vi köpt till Pelles rum. Den fungerar sååå bra. Även i bäckmörkt rum.

En annan positiv sak med att vara gravid. Man har ständigt ett bord med sig haha.  Påväg till BM igår.  Min älskling. Mitt största stöd <3 Hon är med på allt hon kan. Hon gör liksom tid för att följa med oss.