God morgon älskade ni <3 Det känns ju helt sjukt att jag kan sitta vid datorn, dricka en kopp kaffe och blogga medans de andra sover. Leonard sover i sin säng, Livia sover i gästsängen och Sasha ligger helt utslagen i hallen. Är det nu det börjar? Kan det vara så att Leonards mående börjar bli bättre och att vi faktiskt märker skillnad? Som ni vet har det ju gått väldigt mycket upp och ned. Ena dagen har man trott att det ska bli bättre för att det sedan ska svänga totalt och dagen blir en mardröm. Vi hoppas hela tiden.

Igårkväll hade vi mina svärföräldrar över för taco-middag och idolkväll. Det är så himla mysigt att jag och älskling har fått våra egna traditioner här hemma. Tacos på fredagar och hamburgare på lördagar. Tänk att jag kunde älska ett sådant liv. Det trodde jag inte innan hon kom in i mitt liv. I det enkla finns det fina. Vi två har och har haft det väldigt tufft. Vår kärlek har liksom satts åt sidan. Jag har inte haft samma ork till att visa samma kärlek till henne som jag gjorde innan L kom. Det låter hemskt, men det är så det har varit. Det betyder INTE att jag älskar henne mindre, tvärt om. När vi har kommit ur detta kommer vi vara starkare än någonsin tillsammans. Det är jag helt övertygad om.

Nu ska jag passa på att tömma och fylla diskmaskinen och sedan köra en liten snabbstädning. All tid för hushållet är liksom bonus haha. Sedan ska vi iväg på ett litet kalas! Det ska bli mysigt och kul att få komma utanför ens egna bostadsområde hehe.