En sådan kväll igen

Nu är det en sådan kväll igen. Alla i huset sover så skönt, till och med katten. Jag hade också behövt. Men Jag känner att det är så mycket som jag ”måste” hinna med innan jag tillåter mig själv att lägga huvudet på kudden. Livet är intensivt nu. Bernard kan inte / vill inte alls vara ensam en endaste sekund. Han sitter antingen i bärselen, blir buren eller i famnen. Man får inte mycket gjort då. Nästan inget alls. Sedan har vi ju en till son, en som behöver så mycket av oss just nu. Önskan över att kunna dela sig har aldrig varit större. Jag är vaken nu för att hinna göra just det jag inte hinner under dagarna. Jag passar på att gå igenom lite jobb, utkast som ska skickas in, bilder som ska redigeras och texter som ska skrivas. Det är en del nu. Jag får inte tappa det kreativa för det tar tid att bygga upp igen. Jag vill så mycket, men tiden räcker inte till. Jag är rädd att orken ska svikta, för just nu kör jag bara på. Jag är för rädd för att pausa och känna efter. Det blir lugnare igen, det vet jag. Allt går ju i perioder.

Idag har vi varit en sväng i Liljeholmens galleria (helt fel sida stan för oss) och där var jag inte igår. Anledningen till att vi åkte dit? Leonard behövde ta vaccin, vi behövde en sväng till Clas Olsson och sedan tänkte vi även passa på att hälsa på Livias föräldrar som bor där. Det blev ett par timmar i gallerian och vi hann med både lunch, shopping och vaccin. Man känner sig som en hemsk förälder när man får ”ljuga” in i det sista för Leonard. Vi gör det för hans skull.. Han avskyr att ta vaccin och det blir så traumatiskt att tala om för honom vad som ska hända långt innan. När vi väl var där så talade vi om för honom vad som ska ske och varför. Han är ju så duktig.

Efteråt fick han välja vad han ville i en butik. Han klampade raka vägen in på Stadsmissionen och grabbade tag i en vintage sladd telefon som han promt skulle ha. Ingen bil, inget pussel eller liknande, utan en gammal, gammal, telefon blev det. Barn alltså! Helt fantastiska <3

Mammas <3