Hej på er!
Igår förmiddag kunde jag verkligen inte vara mig själv.. Jag var så orolig inför mitt läkarbesök som jag hade inplanerat vid lunch. Jag fick bokstavlig talat släpa mig dit då jag hade sådan ångest inför mötet. Hela besöket handlade om mina myomer och just igår var det dags att återigen kolla upp dem.
Det är exakt på dagen ett år sedan jag var där sist och då såg läkaren tre stycken muskelknutor i min livmoder.

Jag vet inte hur många som följt min resa, men allt startade sommaren 2019 då jag fick reda på att jag hade en stor ”tumör” som växer i mig. Jag hade såna problem och såna höga smärtor av den. Läkarbesök hit och dit under ett halvår. Ingen visste till en början vad det var, om den var ofarlig eller ej. Hur som helst så var smärtan så svår att jag svimmade lite då och då. Jag blödd månaden runt och hade otroligt lite blod i kroppen. Under våren 2020 var smärtan så akut att ambulansen fick hämta mig. Jag fick bli kvar på sjukhuset i några dagar och i samband med detta fick jag en operationstid några månader senare. Jag fick operera bort ett myom så stort som 18 centimeter och det har satt sina spår i mig. I och med denna operation fick jag höra att jag med största sannolikhet inte kommer kunna bära barn i framtiden. Man jag gav inte upp. Drygt ett halvår senare blev jag gravid med Leonard <3

Igår konstaterade min läkare via ultraljud att alla tre myomer fanns kvar som dem såg förra året, men dem har inte vuxit så speciellt mycket. Tack gode gud! Så i dagsläget kommer vi inte att göra något. En dag i taget. Har bestämt mig för (hur jobbigt det än är) att gå på tätare kontroller. Jag är så tacksam över att allt är bra med mig och att det inte är någon fara med mig just nu. För den smärtan jag upplevde för snart tre år sedan önskar jag inte min värsta fiende….

När jag kom hem från läkaren blev det extra mycket gos, bus och lek med älsklingen Han fick även ett kort från mormor på hans 15-månaders dag. Tänk att han blir 15 månader idag <3 En efter-läkaren-smoothie Nu blogg