Hej mina hjärtan.

Jag har fortfarande hjärtat i halsgropen över allt som hänt denna eftermiddag. Jag är så tacksam över att inget ”allvarligt” hände oss. Tack för att änglarna var med oss. Efter sol och bad uppe vid polen tog jag och Maria taxin till torget Jemaa el-fna (souken området) här käkade vi lunch, drack kaffe och myste. Sedan gav vi oss in i souken igen. Det är verkligen en labyrint (ni som sett maze runner tror jag förstår). Varje man som går förbi måste kommentera mig idag igen. Tre män ville gifta sig med mig, en ville gå ut på date idag och en annan ville köpa mig för kameler. Hade aldrig kommit ut ur detta utan Maria.

Allt gick bra och smärtfritt tills vi tappade bort oss totalt. Vi hamnade i ett av de samalaste gångarna jag sett, vi fortsatte gå och vi kom längre och längre in i slummen. Jag trodde såklart att vi var pålägg åt rätt håll… Vi hamnade i ett kaos ghetto… jag blev så rädd, fick panik och tårarna var nära. Männen blev äckligare och äckligare. de följde efter och de var i grupp. En kille slängde bananskal på mig och en annan tog mig där bak. Jag mådde så dåligt och bad till högre makter att vi skulle hitta ut. Men vi var fast. Fast i en evighetslabyrint där männen var som hungriga djur. När vi försökte fråga vart vi skulle lurade de oss bara fel, men tillslut fick vi se några turister och jag fick hopp om att vi skulle hitta ”ut” innan skymningen. 30 min till fots bort kom vi äntligen fram tills Jemaa el-fna-torget igen. Tack gode gud, aldrig mer!! Jag var så rädd. såå rädd. Efter detta blev det marockansk tappas. Bilder på det kommer.
Vad ni än gör, var försiktiga om ni ska åka till marrakecch.