En rädsla som bara blir värre och värre är min extrama forbi för hissar. När jag var lite vägrade jag hiss och hade panik för ALLA trånga utrymmen, jag låste aldrig på toan (riskerade hellre att bli sedd), hatade att åka bil/buss/tåg i tunnlar och ogillade skarpt folksamlingar. Men med åren försvann detta och jag hade inga problem med att låsa toadörren eller att åka hiss.. Här i min österalmslya åker jag alltid hiss, har aldrig tyckt att den varit läskig eller så, men så kom det en dag och denna dagen var för två veckor sedan. Jag fick en kallelse till ”mama mia” mödravård på karlaplan, denna klinik låg på 6:våningen (om jag minns rätt) stressad som jag var klev jag in i denna minimala tubliknande hiss (som de satt dit i efterhand) och tänkte inget mer på det. hissen hoppar till, mitt hjärta stannar, men den åker fortfarande. På 6:e våningen skulle jag gå av, men dörrarna gick inte att öppna. Jag drabbas av panik, börjr gråta, slå och sparka. Jag ringer på klockan men inget händer. Trodde såklart att nödknapparna i hissen gick direkt till polisen eller barndkåren, men det låter ju bara ljudligt i trappuppgången (idiotiskt) jag står där jag står och kan inte hålla mig lugn, jag riger francie som får försöka lun mig. I samma veva tryckte jag på E som skulle ta mig till entreplan, och den gick, hissen börjde funka… Jag gick glatt upp helt nersvättad och nygråten efter panikattacken i hissen. 

Nu kommer jag aldrig kunna åka hiss igen, även fast jag bara satt ”fast” (vilket jag egentligen inte gjorde) i kanske 3 min kommer denna rädsla och panikångest aldrig gå över. I Italien var detta ett så stort problem i och med att vi bodde på hotellets sjunde våning. Jag gick ALLA gånger utom en. Gången jag åkte hade jag lovat mig själv att jag skulle prova. Jag hade alkohol i kroppen, hade så ömma fötter och jag var med en trygg persson. Men det hjälptes inte. Såfort dörrarn stängdes drabbades jag av total panik. Jag kunde inte andas, luften var slut, jag hann tänka att det skulle börja brinna, att vajern skulle lossna, ja allt möjligt.. De övriga dagarna gick jag upp och ner ca 6 gånger per dag… 

Jag vet inte vad jag ska göra mer. När jag kom hem till min lägenhet igår gick jag som vanlgt till hissen, tryckte på knappen, men jag gick inte in. Jag kan inte.. Jag har aldrig haft problem med hissen här och jag åker den alltid. Jag pallar inte detta. 
Vad ska jag göra.. Någon som vet hur man botar en extrem rädsla för hissar? Går det ens?