De senaste (snart) två åren har kretsat kring barn, hushållsysslor och åt hemmet. Jag har glömt bort mig själv en del och satt mig åt sidan. Nu när Leonard börjat förskola så har jag känt mig ”uttråkad” och det känns helt plötsligt inte som jag har något riktigt syfte. Jag har blivit så van att ta hand om och sköta en liten människa på 100%. I och med att jag lärt mig effektivisera mitt arbete och jobba de tider barnet sover så har jag liksom fortsatt med det. Det känns som att jag har förvandlats till en ”hemmafru” vilket är skrämmande. Jag vill inte det. Jag måste säga att detta är en egenföretagares baksida… Det är så lätt att halka ifrån jobbet när man bara är hemma.

Jag har inget fast kontor att gå till och därav blir mitt arbete lite luddigt. Jag har en otrolig diciplin på mig själv och håller alltid deadlines. Men mellan mina uppdrag och att jag väntar på nya briefs och mail så är det svårt att låta tvätten och disken vara. Jag städar emellanåt, viker kläder, handlar och plockar undan. Jag tror att det skulle vara bra för mig att känna att jag faktiskt är mer än bara en mamma. Att jag också är viktig inom mitt arbete osv.. För just nu känner jag inte det. Jag älskar livet som mamma och jag älskar min son över allt annat. Men jag tror att jag behöver se och göra något annat också.

Jag ska börja leta efter passande kontorsplatser som jag kan åka in till när det passar. Kanske inte varje dag, men i alla fall ett par dagar i veckan. Jag vill träffa människor, få inspiration och känna mig motiverad igen. Min business går så bra, men jag är redo att levla upp nu och känna att mitt jobb är viktigt. Jag är viktig i mitt arbete.

Hur känner ni mammor som är egenföretagare? Kanske ni känner igen er?