Hej vänner och glad ny vecka!
Jag har kommit till en punkt där jag inte tänker vara tyst när okända människor frågar efter Leonards pappa, eller i sammanhang där människor tar för givet att han har en pappa. Jag har tidigare bara ryckt på axlarna och mest tyckt synd om de människor som är så trångsynta och måste ta för givet att alla lever som normen gör. Jag måste sätta ner foten nu, för vår, men framförallt för min sons skull. Han ska aldrig känna sig som en minoritet, han ska aldrig behöva skämmas och han ska aldrig behöva förklara sig. Vi är väldigt noga med att prata med Leonard att alla barn inte har två mammor som han. Vissa lever med sina morföräldrar, andra har en mamma, vissa har två pappor och vissa barn kanske bara har en pappa. Alla familjer ser olika ut och inget är onormalt eller konstigt. Om alla hjälptes åt med detta så skulle det ju inte vara några konstigheter, Eller hur?

Jag ska bli bättre som mamma också. Jag ska börja med att SÄGA IFRÅN. Nu räcker det! Jag måste stå upp för min familj och rätta när det blir för. För annars kommer det aldrig blir rätt…

Idag får jag besök av mitt ena syskon med familj. Ska bli så mysigt med lite vardagsmys här hemma hos mig.
Ha en underbar måndag kära nu.

Ingen morgon utan kaffe morgonmys alltid denna i ansiktet på morgonen