Och det var en massa blandade känslor…det är nog inte rätt tillfälle att göra det nu. Men jag var tvungen, nu när jag är ensam och allt. Om ca en timme åker jag till Arvika och där är det alltid en massa liv och rörelse med småsyskon och mamma. haha! När jag kommer ”hem” till arvika blir jag som ett barn igen eller lite så.. 

Åh vad jag vill uppleva allt det där igen (alltså det senaste halvåret), jag njöt nog inte tillräckligt ändå. Massa ångest över helt onödiga grejor. Mådde jag bra skaffade jag mig problem att må dålig över. Varför? Så himla onödigt. Jag vill göra om allt, allt, allt igen! Jag vill att det ska fortsätta, det får inte ta slut…Inte nu, när jag offrat så mycket jag kanske ångrar…Det ska du veta att jag verkligen gör…Jag tvivlar jättemycket på det jag gjort.. Men men tiden läker alla sår. det är bara att tänka så, trots att det gör ont i hjätat…;(

Jessica och Mari vet vad jag pratar om…jag var bara tvungen!