Hur ska man börja ett sådant här inlägg? Jag vet inte. Jag har blivit mamma till världens mest perfekta lilla människa. Jag kan inte förstå att det är just denna lilla parvel som har legat och jäst i MIN mage under 9 månaders tid.. Jag hade så svårt att acceptera och känna att jag var gravid, men det är ÄNNU svårare att förstå att jag är mamma och att min son är här. Jag har ett barn. Vi är en familj.
Den 24:e augusti klockan 10:36 kom han till världen med ett planerat kejsarsnitt. Det var ett ganska traumatiskt kejsarsnitt och födsel för lilla L, men allt detta ska jag berätta om i ett annat inlägg. Vi alla mår bra och lyckan jag känner går inte att jämföras med något annat. Jag gråter om vartannat och hela kroppen är som en hormonell explosion. Jag kan inte slita blicken från min älskade son. Han och Livia är min mening med livet. Tänk att jag skulle få lyckan att få föda barn och bilda min egen familj. Jag kan inte vara nog tacksam.

Är det något speciellt ni vill veta om min förlossning, kejsarsnittet, bebis, hur han blev till? Eller egentligen vad som helst. Släng iväg en kommentar så svarar jag på allt <3

Jag ska berätta mer om kejsarsnittet och alla dagar på sjukhuset, men just nu vill jag vara i denna bebis-bubbla ett tag till.