Det är helt sjukt hur mycket mer ”hemmakär” jag har blivit sedan jag fick barn. Innan flydde jag hemmet för att se världen. Att resa var livet och det absolut viktigaste som fanns var att hela tiden upptäcka nya platser. Som ni säkert redan vet så reste jag till ett nytt land nästan varje månad mellan åren 2015 – 2020! Herregud vad jag har upptäckt världen. Det finns inget jag ångrar med det och jag är väldigt glad att jag gjorde det INNAN barn. För nu går det inte att vara självisk på samma sätt. Man måste hela tiden sätta en annan person före sig själv. Och det är först när jag blev mamma som jag var redo för det. Nu taggar vi bamseklubbar och all inclusive istället. Det är ju i och för sig superhärligt. När Leonard blir äldre så ska vi resa till både Japan och USA ihop. Jag och Livia pratar dagligen om alla resor vi ska göra som familj när sonen blir äldre och också kommer att uppskatta att resa. Bara för att man fått barn så är ju inte ”livet över” tvärt om. Det är bara att man kommer in i en annan fas. En fas jag vill kalla 2.0. Det blir liksom dubbel glädje av att se ens barn så nyfikna och lyckliga. Det jag vill säga är att jag är himla glad över att jag rest runt så mycket på egen hand innan jag skaffade familj <3

Igår när vi kom hem var jag tvungen att gå in till honom och snusa honom i nacken. Han satta sig upp i sängen och sa ”mamma”! Mitt hjärta smälte. Innan jag ens hann ta av mig jackan så låg jag där bredvid honom och kände sådan tacksamhet. Min älskade son, vad jag älskar dig!

Nästa vecka åker mammorna till London och då ska jag vara ifrån honom i 4 hela dagar!! Hur ska det gå?

Leonards fina skjorta kommer härifrån <– klick adlink*