Hej bästa ni!
Idag är det torsdag (igen) och det innebär att vi går in i en ny vecka, vecka 17. Nu är bebis lika stor som ett päron <3 Den är 13 centimeter och väger cirka 140 gram. Min lilla, lilla älskling.

Jag upplever att veckan som gått har varit en (minst sagt) känslomässig bergochdalbana. Det var längesedan jag grät SÅHÄR mycket. Jag har till och med sprängt blodkärl i mitt ena öga och huden är liksom svullen. Jag har varit sjukt irriterad och besviken på händelser. Det hade jag i och för sig varit ändå (utan att vara gravid). Men hormonerna spär på liksom. Det har varit rörigt i hjärnan och jag har haft svårt att komma till ro. Hjärtat har klappat hårt och huvudvärken har varit svår. Jag får ta alvedon nästintill varje dag. Jag tyckte mig även känna fladder i magen denna vecka vilket är sjukt. Det kändes som ögonryckningar fats i magen. Exakt så kände jag med Leonard också, men betydligt senare i graviditeten. Nu ligger moderkakan i bakvägg och i och med att jag varit gravid innan så vet jag hur det ska kännas. Det var häftigt att få känna detta såpass tidigt.

Denna vecka har suget efter citron-bubbel-vatten och lakrits varit stort. Jag har mått rätt illa på morgnarna, men sen har det blivit bättre. Jag blir fortsatt trött i kroppen. Men att sova på dagen har jag inte behövt göra denna vecka.

I övrigt så hänger höstens förkyldningar kvar och alla här hemma är lite halvt hängiga. Men när det är tufft så tänker jag på hur lycklig jag är över att få uppleva detta igen. Att jag ska få bli mamma igen <3 Jag låter liksom dessa känslor ta över (eller jag försöker i alla fall). Jag ser fram emot vecka 17.