Känns så himla tungt att behöva skriva detta inlägg, men jag vill ändå att ni ska veta. Det är så oerhört vanligt att lida av myom som jag nu gjort i flera år. Över hälften av alla kvinnor drabbas någon gång i livet av myom. Men det är bara 10% av dem som får myom som får allvarliga problem. Tyvärr är jag en av dem.

För exakt (på dagen igår) ett år sedan så opererade jag bort ett myom nästintill lika stort som det foster jag bär på idag. Denna myom orsakade mig en enormt smärta. Smärta jag aldrig tidigare upplevt. Jag blödde månaden runt och så kraftigt att jag svimmade till och från. Jag fick gå med dubbla mensskydd månadens alla dagar och jag kände mig aldrig trygg. Vid vissa tillfällen var smärtan så hög att jag var tvungen att söka akut vård. En gång var det så illa att ambulansen fick hämta mig hemma. Jag blev då kvar på sjukhuset några dagar och då bestämde sig läkaren för att skynda på min operationstid. Två veckor senare, mitt i pandemin fick jag genomgå min operation. Vägen hit var lång.. I nästan ett år gick jag runt med en växande tumör i mig, helt ovetandes om den skulle vara farlig eller ej. Till en början kunde dem inte utesluta cancer vilket var så skrämmande.

Efter min operation kunde läkarna inte ge mig ett klartecken om huruvida jag skulle kunna bli gravid eller inte. Svårigheter skulle uppstå och jag skulle absolut inte ta för givet att jag kunde bli gravid efter detta ingrepp och en ärrad livmoder. ingen kvinna kan aldrig veta om man kan bli gravid eller inte, men mina förutsättningar såg inte bra ut. Men nu ett år senare så är jag mer än halvvägs in i graviditeten vilket känns som en lycka.

Det som känns så oerhört tungt är bara att myomen har kommit tillbaka. Den känns utifrån och min barnmorska kunde på det senaste ultraljudet bekräfta det. Den är redan bra stor och det oroar mig så. Känns så sorgligt att jag kanske blir av med min livmoder när jag inte ens är 30 år fyllda… Vi får se vad som händer och jag kommer ta en dag i taget.

Läs allt om mina tidigare inlägg om myom här:

Jag har en tumör i magen
Hemma från sjukhuset 

Inne för operation. Här på uppvaketEfter en ambulansfärd in till Danderyds sjukhus. Smärtan jag hade här kan jag inte förklara med ord. Morfin, efter morfin fick jag men inget hjälpte. Jag kved verkligen av smärta. Minns att jag fick två påsar blod och en påse järn för blodvärdet var nästintill noll.