När en era tar slut – och en ny (kaotisk?) börjar
Hej älsklingar!
Idag har Livia gjort sin sista dag som föräldrarledig.. Efter ett halvår som ledig med oss är det dags för en stor förändring i vår familj. Mamma Livia lämnar hemmets trygga (trots allt stök) vrå och går tillbaka till jobbet, medan jag och barnen blir kvar för att hantera vardagen tillsammans. Det känns både spännande och lite skrämmande ändå för oss alla faktiskt.
De senaste månaderna har varit en berg- och dalbana av mysiga bebisbubblor, sömnlösa nätter och ändlösa blöjbyten. Vi har delat på både skratt och trötthet, kämpat med nappavvänjning (för Leonard) och firat små framsteg som om vi vunnit OS-guld. Och nu ska vi plötsligt byta roller… Det blir ju inte så stor skillnad för mig med tanke på att jag ändå oftast är hemma. MEN det blir ju en stor skillnad på det sätt att Livia inte är här. Hemma med oss.
Livia byter ut sovtröjor och mjukisbyxor mot riktiga kläder (ni vet, sådana som folk utanför hemmet har på sig) och får för första gången på länge dricka sitt kaffe varmt. Hon får också njuta av lyxen att gå på toaletten i fred – en detalj man inte riktigt uppskattar förrän man har barn som insisterar på att följa med och hålla en i handen. Ni som vet, ni vet.
Under tiden tar jag och barnen över skutan här hemma. Vi får se hur det går. Kommer vi att hålla rutinerna? Kommer vi att äta något annat än pannkakor och makaroner? Kommer jag att klara av att hitta alla saker Livia har gömt ”för att ingen ska röra dem”? Bara tiden kan utvisa. Jag ser fram emot egentid med lilla B ändå (jag tröstar mig med det). Vi gör det bästa av situationen. Livia kommer vara mycket hemma ändå, då hennes arbete ger den möjligheten.
Det känns som ett nytt kapitel i vårt familjeliv. En stor omställning, men också en chans att skapa nya minnen och hitta vårt eget sätt att få vardagen att fungera. Så nu kör vi, önska oss lycka till!