Hej och god morgon!
Två dagar i rad har det gått så enkelt och smärtfritt att lämna Leonard på förskolan. Jag har fått massa pussar och kramar, sedan har han bekräftat att ”mamma kommer sen” och så var det klart. Han har gått iväg och lekt själv eller med sina kompisar. Det känns som en lättnad. Han VET att jag kommer tillbaka och nu hoppas jag att denna period håller i sig.
Idag ska jag hålla på med en massa administrativt. Skicka in kvitton till min revisor, skicka faktuor och sedan sammanställa massa saker. Ibland måste man ha såna dagar. Struktur, ordning och reda är viktigt.

Men till något helt annat. Jag svarar gärna på era frågor, i alla fall den mån som jag hinner. Ni frågar mig ofta och mycket varför jag egentligen inte åker tunneblanan. Sanningen att jag åker tubbelbanan ibland. Dock väldigt, väldigt sällan och jag undviker den i den största mån jag bara kan. Jag gillar inte att åka kollektivt och allra minst tunneblanan. Varför är det så då? Jo, jag avskyr att vara fast i tunnlarna, jag avskyr att vistas bland MYCKET folk och jag gillar inte att jag förlora kontrollen. Jag får otroliga panikkänslor när jag åker kollektivt. Jag sitter som på nålar och bara väntar på att en katastrof ska inträffa. Därför tar jag helst taxi, eller min bil om jag ska långt. Det känns mycket bättre för mig. Jag avundas de människor som enkelt kan sätta sig på tunnelbanan och läsa en bok, eller bara slappna av. Jag hade aldrig klarat det. Jag är så tacksam över att jag bor där jag bor.

Har ni några rädslor som begränsar er i vardagen? Dela gärna med er <3

Läs mer: Mantle rabattkod