Om cirka 4 månader börjar Leonard förskola. Jag får ont i magen bara jag tänker på det. Jag känner mig orolig. Bara tanken av någon annan ska ta hand om den viktigaste i mitt liv gör mig gråtfärdig. Kommer jag överhuvudtaget att få något gjort när han är borta? Tänk om han sätter i halsen? Tänk om han får något kring halsen och stryps? Eller tänk om han blir påkörd? Tänk om någon rövar bort honom? Usch, det är så mycket tankar och sådan stor oro. Detta handlar inte om att jag misstror några av hans kommande pedagoger, det är jag själv som är oerhört nojig. Är det någon av er föräldrar som känner igen sig? Hur kan jag tänka för att släppa dessa oroliga funderingar och tankar? Jag är övertygad om att jag inte är ensam.
Det dåliga samvetet över att jag inte är tillräcklig för honom kommer över mig hela tiden. Så fort han sover och jag får tid att tänka. Jag är egenföretagare och är mestadels hemma och jobbar, jag skulle ju kunna ha honom hemma tills han börjar skolan på riktigt. Det skulle gå. Men det är väl inte schysst mot honom? Han kommer väl ha det roligt och bra på förskolan. Känner mig bara så orolig. Samtidigt som jag längtar så efter att jobba, ha mina möten, vara iväg på Co working hubbar så vill jag INTE att tiden hemma med honom ska ta slut..

Nu sover mitt hjärta och jag passar i vanlig ordning på att gå igenom lite jobb, planerar in samarbeten och skapar utkast. Det är så många företag som vill annonsera hos mig just nu och det är himla roligt. Bloggen har vuxit något otroligt och det gör mig så glad. Tänk att ni är så många som följer med mig. Det är roligt!

Ikväll ska jag iväg på en Afterwork anordnat av en stor samarbetspartner till mig. Min vapendragare Jennie ska självklart med <3 Det ska bli så roligt att få möta branschmänniskor igen.

Dags att plocka fram mina ullkappor från Busnel. Busnel är ett favoritmärke hos mig. Dem leverar år efter år.