Emma Jennie blogg / Lifestyle

Nu är det äntligen vår och dags att flytta ut lekarna. Jag är så redo för utelek tillsammans med min lilla tvååring (även fast jag inte kan vara som mest aktiv just nu hehe). Jag hoppas på att gatorna sopas snart så att det blir enklare att både leka och cykla. Hur som helst så vill jag i detta inlägg visa upp Leonards fantastiska Trehjuling från jollyroom som vi beställt. Jollyroom har ALLT roligt för att barnen ska kunna trivas utomhus. Hos dem hittar du bland annat cyklar i olika varianter, hjälmar, bollar, grävmaskiner och en massa mer.
Spana in utomhusleksaker från Jollyroom <– här (klick)

Trehjuling från jollyroom

Denna tuffa trehjuling från märket Pinepeak kommer i olika färger. Vi valde den ljust beiga, så så fin färg tycker vi.  Cykeln är utrustad med  ett tryggt föräldrahandtag som gör det möjligt för oss mammor att styra eller nödbromsa om det behövs. Trehjulingen har frihjul som säkerställer att pedalerna inte rör på sig när trehjulingen puttas framåt. Handtaget är justerbart och cykeln är även utrustad med ett gulligt flak baktill samt en ringklocka. Denna trehjuling är rekommenderad från ålder 2 till 4 år.

Leonard och mamma Livia satte ihop cykeln så snart den levererades. Det var enkelt och smidigt trots att den lille ville hjälpa till. Det blev ett premiäråk för Leonard med en gång. Han var så glad och stolt. Han förstod direkt hur pedalerna fungerade. Detta är ju hans första cykeln och det var så fint att se lyckan i hans ögon <3 Ni hittar cykeln hos Jollyroom. Jag har länkat den ovan.
Vi ser fram emot en massa äventyr med denna lilla cykel i sommar 🙂

så stolt över den nya cykeln. Dock så ångrar jag skarpt att jag var så snabb på att visa ring klockan hehe

Sålänge mamma har kaffe med sig så är hon nöjd 😉

Hitta din Trehjuling från jollyroom 🙂 Det finns massor!

 Läs mer: Klädtips för barnens utelek under våren

God kväll hjärtan!
Hoppas ni haft en fin onsdag 🙂 Jag började min dag med morgonmys tillsammans med sonen i soffan. Han vaknade vid 06 och då var det bara att pallra sig upp ur sängen. Mamma L åkte till jobbet och vi passade på att gosa i soffan med täcke och kudde. Så mysigt! Några timmar senare kom Leonards mormor för att vara med honom i ett par timmar när jag åkte iväg till Karlaplan för lite egentid. Idag hade jag tid för en färgbehandling som jag verkligen sett fram emot. Mitt hår har av någon anledning bara blivit mörkare och mörkare i längderna, trots att det bara är utväxten som färgats (?). Det såg så dassigt, matt och livlöst ut. Jag är rätt emot blekning i form av slingor och liknande så min frisör hittade den bästa behandlingen för mig. Vi gjorde som en blekningstvätt där allt ”överflödig” färg tvättades bort. Efter nästan två timmar i shamponeringen fick vi det resultat jag hade önskat. Jag tror min frisör gjorde en blekningstvätt (så skonsamt i jämförelse med slingor osv) samt en toning på det. Jag blev verkligen SÅ nöjd. Jag visar för och efterbilder nedan 🙂

Efter behandlingen köpte jag med mig sushi lunch hem till mig och gullisen, samt en bok från Akademibokhandeln. När man är sjuklis så får man skämmas bort lite extra tycker jag 🙂

 Idag invigde jag min fina quiltade jacka som passar gravidmagen SÅ bra. Jag ser att den är slutsåld så det är ingen idé att länka.  Men hittar jag en liknande så kommer det en länk 🙂

Före behandlingen….

EFTER!! Jag älskar att vara brunett och det är just denna nyans jag älskar. Så så fint.

Det var denna bok som fick följa med hem till sonen. Han är så intresserad av människokroppen och han blev så glad!

Soffmys hemma

utslagen liten älskling. Idag har han varit feberfri så i morgon blir det troligen förskolan 🙂

God morgon gullisar!
Leonard har blivit allt sämre och inatt kom febern, stackars liten! Det värsta som finns är att se ens barn sjuka. Trots febern är han ändå rätt pigg och det är jag tacksam för. Han får vara hemma med mig ytterligare ett par dagar innan det är dags för föris igen. Vi har försökt sova på lite olika ställen och rum inatt, men det har svårt att komma till ro haha. Jag är ju INTE så smidig längre och att sova sked i soffan gick inte om man säger så.

Det är fasen svårt att klä sig nu och har varit ett tag… Jag har i ett par veckor gått i Livias garderob eftersom hon ofta bär overzied kläder så har vissa passat mig. Jag vill helst inte köpa så mycket gravidkläder så jag har fått vara kreativ med det jag har här hemma. Stora töjbara kjolar, klänningar och mjuka byxor har fungerat toppen. Men nu börjar jag tänka framåt också. OM amning fungerar med bebis så vill jag ju gärna amma, i alla fall ett tag. Du tänker jag att skjortor, omlotttoppar och omlottklänningar kommer vara ett bra alternativ för mig.
Dessa skjortor här nedan ÄLSKAR jag och är helt nya i min garderob. De kommer från Boomerang och jag ser så mycket fram emot att bära dem som ”man ska” när bebis kommit. Perfekt plagg för amning. Jag passade även på att klicka hem en fantastisk stickad tröja som fungerar hur bra som helst även nu. NÖJD!

Ni hittar alla plagg ni ser nedan hos Boomerang. Missa inte vårnyheter hos Boomerang (klick) – adlink

Nu ska jag ha en heldags mys med lilleman här hemma. Vi ska göra det absolut bästa av dagen.
Ha en underbar tisdag kära ni.

Hur fin är inte denna klassiska skjorta? Jag älskar den. Kvalitén är underbar!

  Skönaste och den mest klassiska tröjan i min garderob just nu. En härlig ny vårfärg och en klassisk i marin <3

Hej vänner!
Jag och Leonard började veckan med Vab. Inatt började han hosta förskräckligt och jag tyckte så synd om honom. Han kom inte till ro alls under natten, men på morgonen så vaknade han ändå pigg med massa energi. Vi började dagen med att åka och hämta MASSA paket. Vi har beställt en massa till bebis, sådant man måste ha. Bland annat en ny bilstol och liknande. Vi åkte därefter vidare till mataffären där vi veckohandlade en massa god mat. Leonard hjälper till och är så duktig. Det känns som att hans 2,5 årstrots jag skrivit om tidigare har lugnat sig en gnutta hehe (men jag ska inte ropa hej än…)
När vi kom hem igen blev det en nap för både mamma och Leonard, SÅ skönt.

Jag hade tänkt mig en heldags administrativt jobb idag, så blev det inte och så kan det bli ibland. Jag kan inte skicka ett hostigt barn till föris. Det är TUR att jag är egenanställd för jag känner ingen stress över att jag ”sviker” mina kollegor när jag behöver vabba så mycket. Jag har behövt vara hemma en del med honom i början på året om man säger så.

NU ska vi öppna vårt Doona babyskydd. Jag är SÅ taggad på det. Ni ska givetvis få en recension sedan när vi testat den.
Njut av eftermiddagen nu. Stor kram

I mina mått mätt så är jag väldigt stor nu och jag fick såna värkar påväg till garaget förut.  Det lugnade sig som tur var och vi kunde åka iväg.

Det blir några kaffe per dag om man säger så… Leonard och jag har köpt en klänning till hans vän. Men innan vi slog in den ville han prova den själv. Lillen älskade den. Visst är den fin?

  liten kille som lekte påväg till garaget, därav lite lortig hehe

mammas älskling

Den 7:e april 2024. Sju år har gått sedan jag upplevde den värsta dagen i hela mitt liv. Attacken ändrade mig totalt och jag ser mitt liv som den jag var innan attacken och den jag har blivit efter attacken. Sju år har gått, SJU tuffa  år har jag levt med ångest, rädsla, medicinering, kbt-behandling och psykologer. Jag är inte läkt. Kommer jag någonsin bli det? Allt blir lättare och lättre upplever jag, men iland kan jag falla tillbaka som ett mörkt hål och det kan ibland vara tufft att ta sig upp.

Jag har nästan glömt bort hur jag var innan, jag saknar hur spontan jag var, inga hinder fanns och jag kunde bara kasta mig ut i främmande saker. Jag älskade att vara spontan, hänga bland mycket folk, gå på bio flera dagar i veckan , klubba, resa och så vidare. Allt detta har tagits ifrån mig och jag blir så ledsen och mår dåligt när jag tänker på hur jobbigt jag fortfarande har det. Men för att sammanfatta allt så har mitt liv förändrats på bland annat dessa bitar:

• Jag har supersvårt för att åka kommunalt….. Det FÅ tillfällen jag väl åker kan  jag sån ångest att jag måste kasta mig av promenera resten av biten. Dock har det blivit bättre. Jag övar hela tiden. Men det första åren efteråt kunde jag INTE åka tunnelbana. Det gick inte. Hur mycket jag än ville och försökte. Kroppen sa stopp och NEJ.
• Jag kan inte vara lika spontan längre. Jag måste planera precis ALLT. Mitt kontrollbehov har blivit så mycket värre.
• Jag vågar inte gå på stora nattklubbar, biografer, röra mig i stora folksamlingar, stora evenemang, konserter osv. Det är alldeles för mycket intryck och jag kan inte hålla koll på allt. Jag måste ha kontroll.
• Jag klarar inte av platser där jag vet att det vistas mycket folk. Jag kan heller inte vistas där jag känner mig ”instängd” tex bio funkar inte. Undantag finns om det är en ”liten” biograf och jag får sitta längst bak och längst ut. Här på Lidingö är det perfekt. Biografens ena salong har 20 platser (!!)
• Jag har minskat antalet resor. Flygrädslan har blivit så mycket värre
• London. Älskade London. Ni vet ju att jag  (innan attacken) var i London var och varannan månad, men det har ju inte funkat. Hur mycket jag än har velat så har min rädsla stoppat mig. Sedan jag blev mamma har det ju heller inte fungerat såklart <3 Men åren efter attacken var det en sorg.
• I offentliga sammanhan går jag ofta runt och är rädd och ”vaken” hela tiden. Det tar oerhört mycket energi.
• Jag får ångest och hjärtklappning av syrener. Ibland får jag sån panik så att jag blir svimmfärdig.
• Jag kan inte/får inte läsa/se nyheter. Då väcks allt igen och jag blir paranoid.
• Jag kan inte besöka Mall of scandinavia, och större gallerior. Jag får fullständig panik. Jag KAN INTE röra mig kring området centralen, plattan osv. Detta kan bli problematiskt när jag måste ta tåget. Jag och Livia har stått utanför Centralen och gått till tåget när det varit några minuter till avgång.
• Jag kan inte gå på smala gator där jag vet att mycket människor rörs.
• Jag har svårt att vara lugn i sammanhang där det är mycket ljud och mycket som händer. Jag blir galet stressad av såna situationer.
• Det är mycket som triggar mig. Tex människor som springer, plötsliga ljud, stressade människor, helikoptrar, flygplan och märkliga beteenden hos främlingar.

Senast förra veckan drömde jag mardrömmar om eftermiddagen den 7:e april. Jag minns allt. Allt i detalj. Jag vet precis vad jag hade på mig, vilken parfym jag hade och hur mina skor lät den vägen som jag sprang från Åhléns till Clarion hotel sign. Jag minns exakt vad polisen ropade när jag försökte fly från det garage jag gömde mig i. Det är okej att minnas, men jag vill gärna inte känna känslan i kroppen när jag får upp dess ”filmer” i huvudet för de är fruktansvärda. Jag tror inte att någon som inte var där kan förstå paniken som drabbade människorna i närheten, för det går inte att förklara med ord och jag vill inte ens försöka.
Jag kommer låta det ta tid för mig att må bra, för en dag vet jag att jag kommer göra allt det där som jag gjorde innan helt utan tanke. Men inte just nu.

SJU år… Jag kan liksom inte greppa tiden sedan detta fruktansvärda hände. Ibland känns det som att det var ”igår” medan andra gånger känns det som att det var FLERA flera år sedan eller att det faktiskt aldrig hänt. Jag önskar såklart att det ”bara” var en fruktansvärd mardröm. Men nej… Jag minns den 7:e april 2017 som igår. Jag började denna soliga fredag med en powerwalk upp till observatorielunden i vasastan. Här satte jag mig på en bänk alldeles ensam och funderade över livet. Tanken över att börja plugga hade slagit mig, men jag brottades med tankarna att jag aldrig skulle komma in på högskola. Trycket skulle vara alldeles för hård på såna utbildningar jag ville läsa och chansen över att just JAG skulle komma in kändes minimal…. Kort därefter traskade jag hem och gjorde i ordning en smoothie som jag skulle ha med som dagens lunch på jobbet. Jag började ju sent denna fredag och mitt pass var bara 5,5 timmar så det skulle räcka som ”mat” för mig. På kvällen var planerna att jag skulle träffa en vännina för bubbel i stan. Det kunde inte vara en bättre fredag. Första vårdagen, kort jobb-pass och en ledig helg väntade. Jag trivdes med livet och allt kändes bra. Jag var singel och dejtade och var tillfreds med det.

På vägen till Tunnelbanan till jobbet fick jag en oerhörd huvudvärk som vägrade gå över. Jag har tidigare tampats med detta under våren, vet inte om det berodde på den starka vårsolen, stress eller något annat?  Jag klev i vanlig ordning av tunnelbanan och in på Åhléns. Givetvis ringde jag mamma innan jag började, det är liksom standard. Hon hörde på mig att allt inte var bra, men jag svarade kort med att jag har huvudvärk som säkert beror på stress (minns fortfarande varenda ord i vårt samtal).  Under denna tid var det mycket på jobbet, vi var få i personalen, jag hade ansvar och butiken hade precis flyttat plats på Åhléns. Numera låg vi mittemot H&M mot Drottninggatan för att förklara det enkelt. Klockan var 14:30 och jag hade precis börjat mitt pass när jag skickade min enda kollega för dagen på lunch. Jag ställde in min smoothie i vårt personalskåp bakom kassan och hängde av mig jackan. Jag minns exakt vad jag hade på mig, vad jag hade för parfym och hur det nya ombyggda Åhléns doftade. Det var rörig, vårt ”provrum” var endast en spegel som stod lutat mot fönstret ut mot drottninggatan. Det var en lugn dag i varuhuset, men våra plagg låg lite utspritt så jag började vika, hämta kläder för att hänga dem på rätt plats. Jag minns låten som spelades i högtalarna, jag minns kunderna, jag minns vilka som jobbade i shopparna runt mig. Trots detta kände jag mig ensam. Alla shoppar hade ännu inte flyttat in på sin nya plats så på denna yta var det ”bara jag”. Jag och dem få kunderna. Men som tur var kunde jag se ut genom de stora fönstrena. Drottninggatan var full av människor. Det var ju en solig fredag eftermiddag och många hade säkert slutat tidigare för att njuta av den första riktiga vårsolen. Det var en speciell stämning. Som att jag väntade på något. Jag var spänd. Jag var på fel plats, jag kunde känna det.

Mitt i allt plock bland kläder (står jag med ryggen mot fönstret där vi hade vårt hörn med spegel där kunderna testade kappor) ser jag och hör jag det fruktansvärda som händer. För en sekund blir allt svart. Jag hade mobilen (ovanligt nog!!) i bakfickan av jeansen. Jag SKREK i panik och blev stel. Jag ringde min ex partner och bara skrek… Jag fick panik, jag kunde inte agera. Jag såg mig själv utanpå min kropp. Det blev snabbt svart av röken från lastbilen och den tog bort de fruktansvärda av det jag såg på gatan. Dessa bilder kommer aldrig NÅGONSIN försvinna från mitt huvud. I samma sekund som jag försöker ringa mitt ex skriker jag ”det är en terrorattack, vi måste ut”. Jag förstod direkt vad som hade hänt. Sekunder senare hör man den automatiska rösten som tar över musiken inne i varuhuset ”en brand har utlöst, var vänlig att lämna varuhuset”. NEJ det är en attack skriker jag gråtandes av panik. Jag hade ju sett hur människor låg precis i mitt synfält. Att det skulle vara en olycka slog aldrig min tanke. Jag var så förberedd på något konstigt sätt…. Nödutgången hade jag superkoll på och den låg belägen bara några meter från min yta. När jag tryckte till den silvriga stora plattan på dörren för att komma ut tänkte jag ”vafan håller jag på med? Trycker jag här kommer det börja tjuta i hela varuhuset och vakterna kommer bli så arga på mig”. Men givetvis gjorde jag det. Jag var den första i hela varuhuset som valde att lämna via en nödutgång. Det började tjuta, folk började springa, skrika, välta saker och hela stämningen blev panikartad. Jag grät, skrek och skakade.

Jag ringde mamma och skrek ”nu har det hänt mamma, jag kommer dö, vad ska jag göra?”. Mamma får ju också panik och svarar med att ”det kan inte ha hänt gumman, det är ett falsk alarm”. Jag var såå rädd. Vad skulle jag mötas av när jag kommer ut? vågar jag ens gå ut från dörren och ut på gatan? Det var vita spiraltrappor som ledde mig ner och ut. Jag var fortfarande helt ensam då människor i panik flydde mot huvudentrén. Ut kom jag och där var jag liksom fast bland en ombyggnation av gågatan (hur kan en nödutgång få blockeras med byggnadsställningar!??).  Jag klättrade upp för stängslet, hoppade ut och sprang emot vår uppsamlingsplats för alla medarbetare på Åhléns.  Här skulle vi ju bara återsamlas om det var en brand. Hur gör vi ni? Var är den/dem som satt oss i denna fruktansvärda situation? Jag var livrädd. Kommer de skjuta oss, spränga hela Åhléns?? I samma sekund som jag tänkte detta hör jag syrener och skrik från ALLA håll. Nu hade polis, räddningstjänst och alla väktare reagerat. Polisen kom på bara en minut och kort därefter ser jag inatsstyrkan. Det kändes som att jag var mitt i en krigsfilm. Såhär tungt beväpnade personer har jag aldrig någonsin sett. Framme i garaget (vår uppsamlingsplats) som ligger ner mot mästersamulesgatan hittar jag andra medarbetare från Åhléns. Människor är förvirrade, skräckslagna, chockade och vissa bara gråter. Jag var någonstans däremellan. Mottagningen bröts och jag förlorade kontakten med min mamma. Alla ringde mig, Tidigare vänner, bekanta, chefen, familjen och människor jag inte ens visste att jag kände. Detta var alltså ca 7 minuter efter attacken. Vad skulle hända nu? Var ska vi ta vägen? Vem/vilka har gjort detta mot oss? Kommer de hitta oss här? Ja tankarna var många och jag har aldrig någonsin varit så rädd. Tillslut fick jag tag på mitt ex och hon hade åkt från Sollentuna i samma sekund det skedde alltså 14:53. Hon hade åkt till city på bara 10 minuter och ville nu berätta att hon skulle hämta mig. Jag sprang ut från garaget mitt i vägen på Vasagatan där en av personerna från insatstyrkan knuffar mig mot väggen och skriker att det jag håller på med är livssfarligt. Det var verkligen som ett Krig i Stockholm. Prickskyttarna var många och stod på alla höga hus runt Åhléns.

Vid Clarion sign (Norra bantorget) Kunde mitt ex möta upp mig och jag var så skärrad och fick liksom inte luft. Nu kunde jag ta upp kontakten med familjen igen. Alla grät, men hon var fortfarande lugn. Fruktansvärt chockad. Jag kan liksom inte beskriva hur känslan var i city denna tid. Det förstår bara dem som var där… Mitt storasyskon var tillsammans med min pappa söder om stan så vi åkte ut till dem. Det var otroliga köer, poliser och helikoptrar över allt. Tillslut kom vi fram och jag har aldrig sett min pappa gråta så mycket. Vi detta laget var jag chockad. Jag sa knappt något, jag kunde inte äta och jag förstod ingenting. Det som inte fick hända och det som hade varit min största rädsla hade hänt. Det hände i min stad precis vid mig. Det gick liksom inte att ta in.

Tiden efter attacken var oerhört tuff och det blev bara värre och värre tills jag fick ”rätt vård”. Jag har haft fantastiska människor runt mig som verkligen visat stöd. Vissa ramlade helt bort efter det fruktansvärda som hände. Men jag är otroligt tacksam för mina nära som verkligen stöttade mig. Jag kom snabbt i kontakt med en underbar kbt-terapuet som jag länge gick hos. Hon har hjälpt något enormt. Ett tag fick jag hjälp av hela 4 psykologer samtidigt, men det var ingen jag fastnade för. Idag mår jag helt okej, mycket tack vare min terapeut och medicin. Vissa dagar kan fortfarande vara fruktansvärda och hindra mig från att göra saker. Men inga dagar är som innan attacken.

Ville bara skriva av mig om denna dag, därav detta långa inlägg.  Jag är stolt över mig själv hur jag gick vidare och hur bra allting blivit. Jag kom min på min dröm-utbildning, fick ett fantastiskt jobb därefter och nu driver jag mitt eget aktiebolag. Jag har blivit starl. Jag arbetar hela tiden med mig själv. Jag utmanar mig själv hela tiden och övar sakta för att bli den jag en gång var.  Dagen den 7:e april 2017 kommer jag aldrig glömma. Aldrig någonsin.
Tack till min älskade sambo som får mig ovanför ytan när det är som jobbigast. Som förstår utan att behöva prata. Hon visar respekt för min svåra PTSD och hon tröstar när det känns tufft.

Inlägget är i ett betalt samarbete med Västerbottenssåpa 

Jag har länge använt mig av Västerbottenssåpa för att ta bort tuffa fläckar på kläder, skor och övriga textilier. Jag har övergått allt mer från starka kemikalier till att enbart använda såpa som rengöring. Nu ska jag berätta mer om just såpan och dess positiva egenskaper på kläder.

Med min rabattkod Emmaj20 får du 20% rabatt på allt hos Västerbottenssåpa 🙂
Shoppa din såpa här <– klick

Få bort tuffa fläckar med såpa

I dagens samhälle som är fylld av starka produkter som rengöring och fläckborttagning glömmer vi ibland bort de enkla och naturliga lösningarna som vi förr alltid använde.  En tidlös lösning på fläckproblem är såpa, en mild produkt som inte bara fungerar som rengöringsmedel utan också som en överraskande effektiv fläckborttagare. Något jag verkligen vill dela med mig av och tipsa om. För det blir en hel del fläckar när man har barn…

Västerbottenssåpa har såpa i flera olika varianter och former. Men för just fläckborttagning använder jag mig gärna av den fasta såpan i kombination av bikarbonat.

En av de mest imponerande egenskaperna hos såpan från västerbottensssåpa är förmågan att agera som en effektiv fläckborttagare. Många av oss har upplevt frustrationen av envisa fläckar på kläder eller textilier som verkar omöjliga att få bort. Men innan du ens tänker tanken att införskaffa starka kemikalier, prova att använda såpa för att ta itu med fläcken på ett naturligt sätt.

Så här använder jag såpa för att ta bort fläckar:

1. Innan du börjar, se till att fläcken är torr och fri från eventuell smuts eller smuts som kan skrapas bort försiktigt.
2. Fukta en bit tyg eller svamp med vatten och applicera såpa på fläcken. Arbeta in såpan i tyget med lätta cirkelrörelser. Var försiktig så att du inte gnuggar för hårt och skadar tyget.
3. Låt såpan verka på fläcken i några minuter. Ibland kan det behövas längre tid för att lösa upp och lossa fläcken, särskilt om det är en envis fläck som rött vin eller olja.
4. Efter att ha låtit såpan verka, skölj noggrant tyget med kallt vatten. Se till att all såpa sköljs bort ordentligt.
5.  Om fläcken inte helt försvunnit efter första försöket, upprepa processen tills fläcken är borta. När fläcken är riktigt tuff tillsätter jag lite bikarbonat och det gör alltid susen.

Jag upplever att såpa fungerar bra på en mängd olika material, inklusive bomull, linne och ull 🙂

Så, innan du går ut och köper dyra fläckborttagningsprodukter fulla av kemikalier, ge den enkla och naturliga såpan en chans. Du kanske blir förvånad över dess förmåga att ta itu med även de mest envisa fläckarna på ett skonsamt sätt. Att använda sig av såpa är positivt både för dig, miljön och din plånbok.  i

Dessa produkter ingår i Västerbottenssåpas kit ”Tuffa Fläckar” – TIPS Det går superlätt att få bort envisa smikfläckar på kläder med hjälp av såpa.

läs mer: så får du bort tuffa fläckar i badrummet

Hej vänner!
Idag har vi en massa lördagspyssel för oss. Vi stökar runt här hemma, sorterar, kastar och skänker bort. Vi började dagen med en tripp ner till källaren, hela familjen såklart. Här hämtade vi upp Stokke Baby inlägg till stolen, en babysitter Leonard hade och lite annat som vi vill ha uppe i lägenheten till bebis. Jag är glad över att jag har sparat sådana bra saker. Nu håller jag på att tvätta alla kläder som är nya och sådant som bebis kommer att få ärva. Allt i parfymfritt såklart (glömde parfymfritt första tvätten så fick tvätta om). Vi har också fixat så fint i bebisens två små hörnor i vårt stora sovrum. Hen har fått en så fin säng från 4moms och över den hänger en liten hylla med en ljusslinga (än så länge).  I andra hörnan står bebisens klädställning, samt krokar på väggen, korgar på golvet och lite annat. Jag ska visa bild på allt lite senare.

Idag ska jag även packa upp allt i min BB väska för att ännu en gång kontrollera att allt är med. Drömmer mardrömmar om att jag ska glömma något viktigt. Men helt ärligt? Vad är egentligen så viktigt? Allt finns väl på sjukhuset om det skulle vara så. Babyskyddet för hemresan känns dock som en viktig prioritet.

Det är såhär dagarna ser ut nu. Plock hemma, massa vila, mys med sonen, äta mat, eventuellt ut på en KORT promenad och sedan ännu mer vila. Jag är så redo för bebis nu. Dagarna känns så långa och jag bara räknar ner och längtar.

Detta är ju det gosigaste som finns <3 Leonard ger mig så mycket kärlek nu när jag är såpass dålig och orkeslös. Det tär på mig att ha så ont dagarna i ända.

Men efter ett kort tag så vill han göra annat än att gosa.

Min neurotiska sida kommer fram mer och mer när det är något stort på gång. Vi har en oerhört stor händelse framför oss när Leonards lillasyskon ska komma till världen. När vet vi ju inte exakt, trots att jag fått ett datum för planerat kejsarsnitt. Men med tanke på alla förvärkar jag haft tror jag att vattnet kommer gå innan dess och bara tanken på det gör mig yr och spänd. Som ni vet har jag ett stort kontrollbehov och jag måste veta vad som händer och vad som ska ske. I den eventuella situationen då vattnet helt plötsligt går (eller att kraftiga värkar drar igång)  kommer jag bara kunna förlita mig på andra. Givetvis hoppas jag att bebis håller sig inne ända fram till vårt planerade datum och med det i bakhuvudet så sjunker oron och stressen. Min gamla psykolog sa alltid till mig att livet är oförutsägbart och att jag måste lära mig att leva med det. Jag övar och övar, men än är jag inte riktigt där. Jag låter det ta tid. Livia är ju den lugnaste och minst neurotiska personen jag känner och det är sådan tur att jag har henne. Det hade inte gått att ha två av mig i en relation haha.

En annan sak som slagit mig när bebis kommer är att jag kommer att behöva vara ifrån Leonard i cirka 4-5 dagar. HUR ska jag klara det? Han är ju mitt ALLT och jag känner ju hur mycket han behöver mig. Jag tror såklart att jag kommer ha fullt upp med annat så att tiden kommer gå fort. Jag är även helt övertygad om att han kommer ha fantastiska dagar med sin mormor här hemma hos oss. Detta känner jag mig inte ett dugg nervös över. Det kommer nog vara värre med min längtan efter honom. Vi pratar dagligen med honom om vad som komma skall, att mamma och mamma ska hämta bebis på sjukhuset. Han är så intresserad och han pratar ofta om bebisen, navelsträngen och att hen får mat från placentan (ja, han säger placenta)

Jag är så redo att välkomna vår efterlängtade bebis till familjen <3

Min underbara gula klänning kommer från Bubbleroom 🙂

Läs mer: Babyv rabattkod