Min neurotiska sida kommer fram mer och mer när det är något stort på gång. Vi har en oerhört stor händelse framför oss när Leonards lillasyskon ska komma till världen. När vet vi ju inte exakt, trots att jag fått ett datum för planerat kejsarsnitt. Men med tanke på alla förvärkar jag haft tror jag att vattnet kommer gå innan dess och bara tanken på det gör mig yr och spänd. Som ni vet har jag ett stort kontrollbehov och jag måste veta vad som händer och vad som ska ske. I den eventuella situationen då vattnet helt plötsligt går (eller att kraftiga värkar drar igång)  kommer jag bara kunna förlita mig på andra. Givetvis hoppas jag att bebis håller sig inne ända fram till vårt planerade datum och med det i bakhuvudet så sjunker oron och stressen. Min gamla psykolog sa alltid till mig att livet är oförutsägbart och att jag måste lära mig att leva med det. Jag övar och övar, men än är jag inte riktigt där. Jag låter det ta tid. Livia är ju den lugnaste och minst neurotiska personen jag känner och det är sådan tur att jag har henne. Det hade inte gått att ha två av mig i en relation haha.

En annan sak som slagit mig när bebis kommer är att jag kommer att behöva vara ifrån Leonard i cirka 4-5 dagar. HUR ska jag klara det? Han är ju mitt ALLT och jag känner ju hur mycket han behöver mig. Jag tror såklart att jag kommer ha fullt upp med annat så att tiden kommer gå fort. Jag är även helt övertygad om att han kommer ha fantastiska dagar med sin mormor här hemma hos oss. Detta känner jag mig inte ett dugg nervös över. Det kommer nog vara värre med min längtan efter honom. Vi pratar dagligen med honom om vad som komma skall, att mamma och mamma ska hämta bebis på sjukhuset. Han är så intresserad och han pratar ofta om bebisen, navelsträngen och att hen får mat från placentan (ja, han säger placenta)

Jag är så redo att välkomna vår efterlängtade bebis till familjen <3

Min underbara gula klänning kommer från Bubbleroom 🙂

Läs mer: Babyv rabattkod