Hej på er!

Under denna ”sista tid” med en jäsande mage har jag tillåtit mig själv att verkligen gå inåt och känna, tänka och reflektera. Jag har inte kunnat göra så mycket annat än att ligga i sängen och vila. Jag har verkligen varit snäll mot mig själv och att försöka känna allt lite extra nu. Jag minns när Leonard kom till världen att allt gick i ett streck. Jag hann varken känna efter eller reflektera. Just detta som är så viktigt för mig. Jag tror inte att det kommer bli annorlunda när bebis kommer nu. Nu har vi ju dessutom två barn. MEN om tid finns ska jag försöka känna efter och stanna upp om det så bara är en sekund. Jag vill verkligen känna att jag njuter av den första tiden med vår nyfödda, även om denna i många fall kan vara den tuffaste perioden med bebis. Jag tror att ni föräldrar förstår precis vad jag menar.

Igår blev det verkligen en mysig söndag som jag hade önskat. När kusinen kom igår blev Leonard helt överlycklig. Jösses vad dem lekte tillsammans. Men Leonard är ju fortsatt lite svår med att dela med sig av leksaker. Vi övar för fullt och står fast vid att han ska kunna låna ut. Det blir ju bättre och bättre.. Det gäller bara att stå fast vid att han ska kunna dela med sig. Vi beställde mat från Max och det var ju så gott med en kladdig burgare och pommes. Det tyckte nog alla 🙂 Det blev ännu mer lek och sedan gick vi ut allihopa för att leka i parken. Lilleman somnade väldigt gott sen.

 Vi är så så redo för bebis nu. Vi räknar ner varje dag och längtar hela tiden.

Massa matmys. Tänk att det bara skiljer ett år på dessa. Vad roligt dem kommer att ha, även framöver i livet.

kramkalas finaste kusinerna 🙂 Nästa gång ska vi ta ut Leonards stora polisleksaksbil som man kan sitta i från Rull. Det blir nog en succé.