Jag och Livia är så olika på många sätt och det är jag glad över. Jag hade inte klarat av att leva ett liv tillsammans med ”någon som jag”. Jag tror på att man dras lite till varandras motsatser och att man tillsammans sluter en cirkel. Vi har givetvis samma värderingar för annars hade det ju inte gått. Det finns vissa saker jag verkligen har svårt för när det kommer till barnen och det är bland annat när dem ska få spruta. Livia får gärna vara den som håller om och stöttar vid sådana tillfällen. Idag var en sådan dag.

Om ganska exakt två månader åker vi till Thailand och idag besökte vi vår vaccinationsklinik på Odenplan för att prata om vårt vaccinationsskydd och vad vi behöver fylla på med. Jag och Livia var klara, Bernard får ej något vaccin (utöver det han får via BVC) och Leonard hade en hepatit kvar att få. Han blev helt skräckslagen när han fick veta att han helt plötsligt skulle behöva ta en spruta. Han blev så arg och ledsen. Livia gick ut med honom en sväng medans jag satt kvar på kliniken och matade B. Efter en stund kom dem tillbaka och L hade fått en present från leksaksaffären. Han hade gjort en deal med mamma Livia att han nu skulle ta sprutan. Det gick inte så enkelt som vi kanske hade hoppats på. Det blev tårar och motstånd, men i det stora hela gick det ju bra tillslut ändå. Vi gav han mycket beröm efteråt. Så tacksam över att Livia är så bra på sådant här. Det är en enorm trygghet. Jag tar gärna ett kliv tillbaka vid såna här jobbiga situationer som har med sprutor att göra…

Efter vaccinationen blev det mysfika och stros i vasastan. Tydligen så var det en kvartertsloppis i området och det var så mysigt. Vi hittade lite fynd till barnen.

Mamma är så stolt över denna lilla kille

gofika med hela familjen 🙂 Fina vasastan   Så mysigt med loppis.